Kompetensförsörjning inom livsmedelskedjan

Livsmedelssektorn utgör en stor del av svenskt näringsliv och är en samhällskritisk sektor. Andelen små företag är större än i näringslivet i stort och står för en betydande del av den svenska livsmedelsproduktionen. Sektorn präglas av brister i kompetensförsörjningen, som påverkar både produktionskapacitet, innovation och Sveriges försörjningsberedskap. Tillväxtverket har med grund i analyser, under uppdragets genomförande, gett förslag på åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen. Vi uppfattar att regeringen inte tagit tillräcklig höjd för att åtgärda brister i Livsmedelsstrategin 2.0. Tillväxtverket kan inte nog betona vikten av fortsatta insatser för kompetensförsörjningen. Med rätt kompetens säkrar vi en robust, konkurrenskraftig och hållbar sektor som levererar både i fred som i kris.

Tillväxtverket har genom uppdraget bidragit med kunskapsunderlag om kompetensbehoven i sektorn. Underlaget har använts på olika sätt av regioner, myndigheter och främjare. Tillväxtverket har stöttat utvecklingen av metoder för strategisk kompetensförsörjning i små och medelstora företag. Tillsammans med myndigheter och aktörer har Tillväxtverket bidragit till att utveckla och etablera relevanta utbildningar och andra kompetensförsörjningsinsatser. Tillväxtverket har också bidragit till att öka samverkan mellan aktörer för att samlas kring kompetensförsörjningsfrågan. Viktiga aktörer inom utbildning och arbetsmarknad har dock inte deltagit i tillräcklig omfattning. Nedan nämns några resultat från uppdraget:

• Regionalt kunskapsunderlag, statistik uppdelat på fyra delsektorer och 21 regioner, om bland annat företagsstrukturer, ekonomiska förutsättningar, geografisk lokalisering av företag och sysselsättningen i sektorn.

• Digital lärplattform, Kött-och charkakademin (KCA), som används av 61 företag med över 500 användare. Plattformen stärker kompetensutvecklingen i branschen. KCA har numera flerspråkiga utbildningar.

• Metodutvecklingsprojekten för strategisk kompetensförsörjning till små företag har implementerats i flera regioners ordinarie erbjudanden och har använts i andra projekt, bland annat med medel från Svenska ESF-rådet och Fonden för rättvis omställning.

• Branschföreläsning till unga, i högstadiet, har nått över 3 000 elever i Skåne och synliggjort branschens yrkesutbud för att försöka påverka ungas vidare studieval.

Små företags brist på kompetens bromsar upp utvecklingen, bidrar till ökad sårbarhet och kan påverka Sveriges livsmedelsproduktion på sikt

Kompetensförsörjning är både en strategisk företagsfråga och en samhällskritisk systemfråga. Det finns idag en något ökad medvetenhet om kompetensförsörjningens betydelse för företagens produktion och konkurrenskraft. Men teknikutvecklingen fortsätter i snabb takt och kraven på kompetens ökar. Exempel på teknikutvecklingen är automatiserade produktionslinjer, digital spårbarhet, AI och så vidare. Kompetensutvecklingen sker dock inte i samma takt som teknikskiftet och bristerna i tillgången till kompetens kommer på sikt att bidra till ökad sårbarhet. Små företag bär en oproportionerligt tung börda för sin kompetensförsörjning samtidigt som de står för stor del av Sveriges livsmedelsproduktion. Små företag kan inte egenhändigt lösa bristen på tillgång till kompetens.

Livsmedelssektorns utbildningar och yrken präglas av låg attraktivitet

Utbildningssystemet möter inte alltid livsmedelssektorns behov av kompetens och kopplingen mellan utbildning och praktik svag. Det utbildas personer till livsmedelssektorns yrken, men utbildade väljer att lämna till förmån för andra branscher. Det råder könssegregering, låg representation av utrikes födda och bristande kunskap om yrkens innehåll som minskar attraktiviteten för sektorn.

Livsmedel är en kritisk infrastruktur men saknar en aktör med helhetsansvar

Sektorn saknar ett samlat systemperspektiv och ingen aktör har helhetsansvaret, trots en ny livsmedelsstrategi. Tillfälliga projektmedel och korta uppdrag skapar värdefulla insikter och metoder, men är ofta fragmenterade insatser med få långsiktiga strukturer som resultat. Regeringen behöver ta ett helhetsgrepp; genom politisk ledning, långsiktiga uppdrag, bred aktörssamverkan och stabila resurser, för att utveckla en fungerande kompetensförsörjning och säkra svensk livsmedelsproduktion.

Värt att notera är att livsmedelsindustrin ofta faller utanför industripolitiken fast de i princip har samma utmaningar som övrig industri. Livsmedelsindustrin förädlar livsmedel industriellt och borde även ingå i industripolitiken för att dra nytta av till exempel insatser för automation, digitalisering, nya produktionstekniker och så vidare.

Tre viktiga områden framåt

• Det krävs flernivåsamverkan kring kompetensförsörjningen med gemensamma mål för en konkurrenskraftig livsmedelssektor. Etablera en långsiktig nationell styrning och struktur som mekanism för att skapa hållbar utveckling och bestående förändringar. Koppla samman nationella ambitioner med regionala och lokala och stärk strategiska interregionala samarbeten. Offentliga och privata aktörer på olika nivåer inom näringsliv, arbetsmarknad och utbildningsområdet delar på ansvaret för åtgärder och samverkan, men det behöver drivas på genom utpekade mandat, avsättas nödvändiga resurser och slutligen följas upp.

• Identifiera kritiska kompetenser och skapa relevanta utbildningar för att möta kompetensbehoven. Kompetensutvecklingen går för långsamt i förhållande till pågående teknikskifte och omställningen till hållbar utveckling. Både offentliga och privata utbildningsaktörer på olika nivåer och i samverkan med branschorganisationer och företag behöver utveckla utbildningsutbudet i linje med behoven, täppa till utbildningsluckor och arbeta aktivt för att locka fler till sektorns utbildningar och yrken. Attraktiviteten behöver höjas och inte enbart öka utbildningsvolymerna.

• Små företag tar ett stort ansvar för vår livsmedelsproduktion. Erbjud små företag direktfinansiering, coachning och strukturella stödmodeller från olika företagsfrämjare, för att stimulera små företag till att arbeta strategiskt med sin personal och kompetensutveckling kopplat till exempelvis teknikutveckling, digitalisering och innovation. Även i detta fall bör offentliga och privata aktörer på olika nivåer inom näringsliv, arbetsmarknad och utbildningsområdet samverka.