Städer och landsbygder

Skillnader i sysselsättning mellan städer och landsbygder är små. Det visar rapporten Städer och landsbygder – fakta, forskning och analys som Tillväxtverket tagit fram.

Sverige beskrivs ofta i termer av stad och land. Beskrivningarna sker inte sällan i motsatspar som vinnare och förlorare, centrum och periferi, och framtid och dåtid. Frågan är om bilden stämmer?

Vad är egentligen skillnaden mellan städer och landsbygder? Tillväxtverket har på uppdrag av regeringen tagit fram en kunskapsutvecklande rapport som är baserad på aktuell forskning avseende synergier och länkar mellan städer och landsbygder med bäring på företagande, sysselsättning, boende och välfärd.

Rapporten ska bidra till ökad kunskap och därmed stärka möjligheterna att nå målen för den regionala utvecklingspolitiken och den sammanhållna landsbygdspolitiken.

• Rapporten Städer och landsbygder – fakta, forskning och analys

Högst befolkningstillväxt i storstadskommuner och täta blandade kommuner

Antalet människor som bor i respektive kommuntyp varierar kraftigt. 2019 bodde cirka 4,5 miljoner i täta blandade kommuner och knappt 80 000 i mycket glesa landsbygdskommuner. Sammanlagt bor cirka 78 procent av befolkningen i storstadskommuner eller i täta blandade kommuner. Skillnaderna mellan kommuntyperna förstärktes mellan åren 1950 och 2019. Från 1950 till 2019 har den genomsnittliga befolkningen nästan fördubblats i storstadskommunerna samtidigt som den nästan har halverats i mycket glesa landsbygdskommuner.

Befolkningsutvecklingen i glesa landsbygdskommuner och mycket glesa landsbygdskommuner har varit negativ under de båda tidsperioderna. I glesa blandade kommuner har befolkningstillväxten varit nästan oförändrad. Denna trend verkar ha brutits under de senaste två åren, då det sker en nettoutflyttning från vissa storstadskommuner.

Högst andel utrikes födda i storstadskommuner

Andelen utrikes födda ökade i Sverige mellan åren 2000 och 2019 från 11,2 procent till 19,4 procent av befolkningen. Ökningen finns i alla kommuntyper. 2019 är nästan var fjärde person i storstadskommuner utrikes född. I mycket glesa landsbygdskommuner är siffran 11,2 procent. För de övriga fyra kommuntyperna är andelen relativt lika, cirka 14 - 15 procent. Däremot har skillnaden mellan de olika kommuntyperna i andelen utrikes födda minskat mellan 2000 och 2019. Landsbygdskommunerna har mer än fördubblat sin andel under denna period. Ökningen i storstadskommunerna är relativt sett mindre.

Utbildningsnivåer ökar i alla kommuntyper

Utbildningsnivån i Sverige har ökat kraftigt mellan 1985 och 2019. I samtliga kommuntyper ökar den genomsnittliga utbildningsnivån mellan dessa år. Däremot har ökningen skett i varierande utsträckning i de olika kommuntyperna. Andelen med endast en grundskoleutbildning är relativt lika i de olika kommuntyperna och är cirka 10 - 12 procent.

Den största skillnaden mellan kommuntyperna i utbildningsnivå är fördelningen mellan gymnasieutbildning respektive eftergymnasial utbildning. I Storstadskommunerna har drygt hälften av invånarna mellan 25 och 64 år någon form av eftergymnasial utbildning vilket är betydligt högre jämfört med de andra kommuntyperna.

I glesa och mycket glesa landsbygdskommuner har endast 26 respektive 27 procent i denna åldersgrupp en eftergymnasial utbildning. Följaktligen finns en stor andel gymnasieutbildade i mycket glesa landsbygdskommuner. I täta och glesa blandade kommuner samt i tätortsnära landsbygdskommuner är andelen med eftergymnasial utbildning mellan 30 och 36 procent.

Stora skillnader i skattekrafter och skatteintäkter per capita

Skattekraften per capita är den beskattningsbara inkomsten per invånare. I storstadskommuner är den genomsnittliga skattekraften per capita nästan 40 000 kronor högre än den kommuntyp med näst högst skattekraft, täta blandade kommuner. Skillnaden mellan övriga kommuntyper är däremot inte särskilt stor utan varierar mellan cirka 200 000 kronor (glesa blandade kommuner) och 183 000 kronor (glesa landsbygdskommuner).

Skatteintäkter är kommunens intäkter från skatt på invånarnas inkomster. Precis som den genomsnittliga skattekraften per capita så är genomsnittlig skatteintäkt per capita högst i storstadskommuner och lägst i glesa landsbygdskommuner. Skillnaden i genomsnittlig skatte­intäkt mellan dessa två kommuntyper är cirka 5 000 kronor per capita. Den genomsnittliga skatteintäkten per capita i mycket glesa landsbygdskommuner är på liknande nivåer som i glesa blandade kommuner men högre än täta blandade kommuner.

Högst andel företagare i landsbygdskommuner

Det är vanligare att vara egenföretagare i landsbygdskommuner jämfört med att vara det i någon av de tre andra kommuntyperna. Andelen egenföretagare i landsbygdskommunerna varierar mellan 14,4 och 15,7 procent. Lägst andel egenföretagare återfinns i glesa blandade kommuner, 10,2 procent.

Det finns också vissa skillnader mellan män och kvinnor. I samtliga kommuntyper är andelen egna företagare högre bland män än bland kvinnor. I storstadskommuner är skillnaden mellan män och kvinnor lägst, 3,6 procentenheter i jämförelse med mycket glesa landsbygdskommuner där skillnaden är störst, 6,7 procentenheter.

Genomsnittlig sysselsättningsgrad är högst i mycket glesa landsbygdskommuner

Det finns ingen tydlig skillnad i sysselsättningsgrad mellan städer och landsbygder. 2019 varierar den mellan 79,1 och 82,3 procent. Högst sysselsättningsgrad finns i mycket glesa landsbygds­kommuner och lägst i glesa landsbygdskommuner.

Andelen sysselsatta i arbetsför ålder ökade i alla kommuntyper mellan åren 1998 och 2019. Det är i mycket glesa landsbygdskommuner som den genomsnittliga sysselsättningsgraden ökade mest med 14,4 procentenheter. Skillnaden mellan högst och lägst andel sysselsatta minskade också från 4,9 procentenheter 1998 till 3,2 procentenheter 2018.

Genomsnittliga huspriser är tre till fem gånger så hög i storstadskommuner jämfört med landsbygdskommuner

Genomsnittliga huspriser varierar kraftigt i de olika kommuntyperna. Det är främst huspriser i storstads­kommuner som utmärker sig. Det genomsnittliga priset på en bostad 2019 i en storstads­kommun är drygt 5,7 miljoner och knappt hälften, 2,5 miljoner i täta blandade kommuner. Det genomsnittliga huspriset i mycket glesa landsbygdskommuner är endast 750 000 kronor.

Även prisutvecklingen mellan 2000 och 2019 skiljer sig åt mellan de olika kommuntyperna. I mindre städer och tätorter har de genomsnittliga huspriserna tredubblats mellan 2000 och 2019. Den relativa prisökningen är dock lägre i glesa och mycket glesa landsbygdskommuner. I och med pandemin har det senaste året lett till en ökad efterfrågan på hus, både i tätorter utanför storstäderna och på landsbygden. Detta har drivit upp huspriserna vilket troligtvis kommer reflekteras i 2021 års statistik.