Biomaterial minskar utsläpp på sjukhuset
Kraven på effektivitet och hygien gör sjukvården skyldig till stor miljöpåverkan. Användningen av engångsprodukter i plast ökar, och de stora volymerna bidrar till koldioxidutsläpp, vilket i sin tur leder till ökad global uppvärmning.
Projektets mål är att minska klimatpåverkan från fossilbaserade engångsartiklar genom att ersätta dem med förnybara material.
En av målsättningarna med projektet ”Biobaserade material i sjukvården ”, som fått stöd via Europeiska regionala utvecklingsfonden, är att verka för en övergång från fossilbaserade till biobaserade material. Med det hoppas man kunna medverka till att minska nettoutsläppen från tillverkningen av förbrukningsvaror från sjukvården med upp till 90 procent senast 2022. Projektet riktar in sig på att hjälpa och höja kompetensen hos upphandlare inom regioner och landsting i Mellansverige. Och syftet är att ställa om till förnybara material som är tillverkade av bioråvara. Medverkar i projektet gör Region Uppsala, RISE (Research Institute of Sweden) och GAIA (som tillhandahåller den svenska råvaran).
Sjukvården miljöbov
Det är ett känt faktum att sjukvården orsakar stor miljö- och klimatpåverkan. Transporter och fastigheter slukar mycket energi, men en lika stor faktor är de engångsartiklar som används. Engångsartiklar som handskar, förkläden, sopsäckar, plastbestick och emballage tillverkas i plast och en stor del av dem klassas som smittförande/kliniskt avfall och kan inte återvinnas utan måste brännas efter användning. Vilket i sig bidrar till ytterligare utsläpp. Landsting och regioner runt om i Sverige är tvungna att arbeta aktivt för att minska på utsläpp och energiförbrukning.
Region Uppsala använder till exempel över tre miljoner engångsförkläden per år. Förkläden som används en gång och sedan bränns. Region Uppsala är en stor upphandlare som förser hela primärvården i Uppsala, Folktandvården, och sjukhusen i Enköping och Uppsala bland annat. De har en allt större press på sig att styra om konsumtionen enligt miljökraven. Positivt är att det finns en stor förändringsvilja bland de anställda som använder materialen.
Förkläden av sockerrör
- Vi har sedan i maj förra året genomfört tre produkttester av bland annat förkläden, som är gjorda av sockerrör, säger Maisa Young som är miljöstrateg på Region Uppsala. De flesta som har testat är positiva. Efter att ha samlat in synpunkter har vi vidarebefordrat dessa till producenten och fått till stånd vissa funktionsförändringar i produkten.
-Grunden är att produkterna ska vara lika bra, eller bättre än de tidigare, säger Ann Segerborg-Fick på RISE, som är projektledare för projektet. Och det tror vi är fullt möjligt. Det måste vara efterfrågan som styr verksamheten åt rätt håll, annars kommer det inte att fungera. Alla ute i verksamheterna är väldigt positiva till att ställa upp på försöken, men sedan kan det vara lätt att halka tillbaks i gamla upphandlingsspår. Projektets mål är att 20 procent av den totala användningen av förbrukningsmaterialen ska vara biobaserad 2020. Det når vi bara genom att stimulera verksamheten att delta i utvecklingsarbetet.
Svensk råvara målet
Produktråvaran, som kommer från företaget GAIA (se faktaruta) blir bättre och bättre. Men än så länge är den utländsk. Det finns svensk råvara, men den har hittills enbart använts som drivmedel. Målet är att 40 procent av produkterna ska produceras i närområdet.
- När det gäller vårt perspektiv på RISE, så är ju målsättningen med projektet och för framtiden att bioekonomin ska bidra till att rädda det svenska jordbruket, kommenterar Ann.
I projektet finns tre viktiga punkter som Ann poängterar.
- Det är först och främst att få användarna att se nyttan, säger hon. Det handlar också om att göra en systemanalys som kartlägger biomassan. Och den sista punkten är att utveckla produkter som har testats i verklig miljö. Vi kommer under året att hålla flera workshoppar med fokus på att lyfta upphandlarna i regionen och deras medvetenhet. Konkret handlar det mycket om att förmedla kunskap om vad biobaserat material är och vilka skillnader i klimatpåverkan de har. Den kunskapen hoppas vi såklart ska leda till att upphandlarna gör kloka val. Men vi inser också att miljökraven ska mätas mot de ekonomiska krav som finns. Och vi har inte hela prisbilden klar för oss ännu.
Tänka helt nytt?
När projektet går i mål i april 2019 är målet att kunskapsnivån ska ha höjts markant och att miljöfrågorna får ett naturligt viktigt utrymme i upphandlingsprocesserna.
- Det kan ju också handla om att man faktiskt tänker helt nytt, fortsätter Ann. Måste vi verkligen ha engångspapper på brickorna? Eller klarar vi oss kanske helt utan plastskedar?
Text
Fakta om projektet
Programområde: Östra Mellansverige
Sluttid/End date: 2017-01-02-2019-04-05
Stödmottagare: RISE Research Institutes of Sweden AB
Beviljat stöd från EU:s regionala utvecklingsfond (SEK): 1 968 837
PROJEKTMÅL
Projektet ska medverka till en övergång inom offentlig verksamhet från fossilbaserade till biobaserade material med potential att minska dagens utsläpp av klimatgaser med upp till 90 procent till år 2022. Redan 2020 ska en ökad användning av biobaserad plast inom Region Uppsala kunna ske genom förbättrade upphandlingsrutiner. Minst 40 procent av den förnybara plasten ska produceras av lokal råvara.
SOCKERRÖR BLIR FÖRKLÄDEN
Enligt produktinformationen har de miljövänliga förklädena minst 91 procent biobaserat innehåll. I tillverkningen används 60 procent sockerrör från Brasilien och 40 procent kalciumkarbonat från Örebro, samt stärkelse från Kristianstad. En hektar mark behövs för att odla de 82,5 ton sockerrör som går åt till produktionen av fem ton förkläden. Resterna från sockerrören återvinns och vattnet som använts i processen är rikt på näringsämnen och används för bevattning.
Läs om Akademiska sjukhuset i Uppsala som är ett resultat av projektet "Biobaserade material i sjukvården":
Patientsäkerheten viktigast när avdelning testar alternativa material
Magdalena Lind Hammar är avdelningschef på avdelningen AVA 35D på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon ansvarar för verksamheten på avdelningen som har deltagit i projektet med att testa förkläden som är gjorda av sockerrör.
Hur ser verksamheten ut och hur mycket engångsmaterial används?
- Vi är en akutvårdsavdelning med dygnetruntvård. Det finns 14 vårdplatser och vårdtiderna är korta, vilket innebär att vi hinner träffa många patienter. Det används mycket engångsmaterial i form av förkläden, handskar, medicinkoppar i plast, blöjor, underlägg och tvättlappar. Jag skulle tro att cirka 300 förkläden per dygn används.
Varför medverkade ni i testet av engångsförkläden gjorda av sockerrör? Och vad tyckte ni om produkten?
- Vi är en relativt ung arbetsgrupp som är väl medvetna om miljöfrågor och tycker att det är viktigt och intressant att hitta på alternativa lösningar som gör mindre påverkan på miljön.
Det fanns fördelar och nackdelar med de olika sorters förkläden vi provade. Vi testade tre olika varianter och de främsta nackdelarna var dålig lukt, förpackningens storlek (den passade inte alltid i våra hållare), att vissa förkläden var svåra att ta isär och att vissa var inte tillräckligt genomskinliga. Över lag fungerade alla förkläden helt okej och skulle påverka arbetet i verksamheten relativt lite.
Vad är dina tankar om sjukvårdens inverkan på miljön? Finns det en miljömedvetenhet bland personalen? Är ni beredda att ändra på rutiner och tillvägagångssätt för att vara mer miljövänliga i ert arbete?
- Sjukvården påverkar självklart miljön i stor utsträckning utifrån många olika aspekter. Personalen är som sagt mycket medveten och vi gör systematiskt miljöarbete på avdelningen där vi hela tiden försöker att tänka på hur vi kan förändra och förbättra oss. På avdelningsnivå är det de mindre aspekterna vi jobbar med som att köpa papper istället för plast, stänga av datorer som inte används, skriva ut så lite som möjligt på papper och så vidare. Arbetsgruppen är absolut beredd att ändra rutiner och arbetssätt, men inte om det påverkar patientsäkerheten. Patientsäkerheten kommer alltid först. Till exempel har vi testat att använda papperskoppar till läkemedel istället för plast, men dessa var veckade, vilket gör att klisterlappar med namn och personnummer inte fäster som det ska. Därför har vi återgått till plastkoppar för att bibehålla patientsäkerheten. Det finns ett stort önskemål om att mer miljövänliga engångsmaterial som fungerar i verksamheten köps upp.