Åtgärder för att främja kvinnors företagande och därigenom Sveriges konkurrenskraft

Inom uppdraget Kvinnors företagande tittade Tillväxtverket på 20 statliga åtgärder, 472 vetenskapliga artiklar, nationella och internationella studier och genomförde dialog med entreprenörer, främjare och akademi vilket landade i åtta slutsatser. Slutsatserna ligger till grund för de förslag om vad som behövs för att främja kvinnors företagande. Uppdraget mynnade ut i fyra kunskapsunderlag och en slutrapport som har överlämnats till regeringen.

Slutsatser och åtgärder

Nedan presenteras en sammanfattad version av slutsatserna och respektive åtgärd.

Slutsats: Bristen på säker och heltäckande statistik kring företagande och ägande är ett hinder för att främja kvinnors företagande. Dagens statistik om kvinnors företagande och ägande har brister vilket gör det svårt att få en heltäckande bild. Statistisk om ägande utgör en viktig förutsättning för att förstå företagande och dess förutsättningar.

Åtgärd: Tillväxtverket föreslår att utveckla en enhetlig metod för kvalitetssäkrad statistik som grund för att systematiskt analysera och förstå ägandets dynamik inom svenska företag.

Slutsats: Genomförda åtgärder har gett kortsiktiga resultat, men osäkerhet kring bestående effekter. Genomförda utvärderingar fokuserar främst på kortsiktiga effekter, såsom förändring i kunskap, snarare än långsiktiga effekter, såsom ökad sysselsättning och stärkt konkurrenskraft.

Åtgärd: Tillväxtverket föreslår att, med avstamp i tydliga mål, ställa krav på systematisk effektmätning och utvärdering av statliga åtgärder för att främja kvinnors företagande.

Slutsats: Kortsiktighet i främjandet av kvinnors företagande gör det svårt att få varaktiga förändringar i främjarsystemet. De åtgärder som explicit har syftat till att främja kvinnors företagande har lett till stor uppmärksamhet, men kortsiktigheten i många uppdrag och insatser har skapat en ryckighet i främjandet.

Åtgärd: Tillväxtverket föreslår att prioritera långsiktiga insatser som skapar bestående effekter och värde för målgruppen snarare än kortsiktiga insatser med tillfälliga resultat.

Slutsats: Kvinnors företagande kan inte främjas inom ett enskilt politikområde. Kvinnor som företagare är inte en homogen grupp. Utmaningar, behov, och möjligheter skiljer sig åt beroende av vilken bransch företaget drivs inom, vilken fas företaget är i, storleken på företaget, och geografiska förutsättningar. Statliga åtgärder behöver arbeta konsekvent och uthålligt med att undanröja hinder och erbjuda stöd med utgångspunkt i detta, och arbetet är beroende av samverkan mellan flera politikområden.

Åtgärd: Tillväxtverket föreslår att åtgärder för att främja kvinnors företagande sker i nära samspel mellan näringspolitik och andra politikområden som: innovationspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken, jämställdhetspolitiken och finanspolitiken.

Slutsatser: Genomförda statliga åtgärder har fungerat mer kompenserande än främjande. Inom näringspolitiken har de statliga åtgärderna huvudsakligen utgått från att kvinnor är underrepresenterade i näringslivet och insatser har främst syftat till att öka kvinnors representation. På så sätt har statliga åtgärder fungerat mer kompenserande än främjande.

Åtgärder: Tillväxtverket föreslår åtgärder som bidrar till att öka kvinnors deltagande integreras framtida i närings- och innovationspolitiska satsningar.

Slutsatser: Företagande betraktas ofta som en sekundär sysselsättningsmöjlighet. I Sverige betraktas företagande ofta som ett sekundärt alternativ till att vara anställd. För att företagande ska vara ett likvärdigt alternativt till anställning efter avslutad skolgång, en naturlig och självklar sysselsättningsmöjlighet, behöver entreprenörskap integreras som en del av utbildning redan från grundskolan.

Åtgärder: Tillväxtverket föreslår åtgärder för att förstärka insatser för kompetensutveckling riktade till studie och yrkesvägledare, lärare och skolan för att få in entreprenörskap som en naturlig del i undervisning. Även åtgärder för att stärka flickors och unga kvinnors intresse för naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, och matematik.

Slutsatser: De formella hindren är små, men trygghetssystemet är utformat utifrån att vara anställd. Generellt sett är de formella hindren små men det finns andra aspekter som kan uppfattas som hinder för entreprenörskap. Som soloföretagare är det svårt att nyttja dagens trygghetssystem. Det gäller framför allt a-kassa, sjuklön/sjukpenning, och föräldraledighet.

Åtgärder: Tillväxtverket föreslår att det görs en översyn av befintligt regelverk med utgångspunkt i SOU 2021:98, ”Ett förbättrat trygghetssystem för företagare – enklare och mer förutsägbart”. Ett förslag är även att i högre utsträckning beakta småföretags förutsättningar vid utformning av politiska åtgärder som påverkar företagandet.

Slutsatser: Tydliga klyftor råder inom finansieringslandskapet. Riskkapitalinvesteringar i bolag med kvinnor som grundare har legat stabilt lågt sedan 2017 på runt en procent.

Åtgärder: Tillväxtverket föreslår åtgärder för att:

• Statistik för offentlig finansiering redovisas med könsuppdelat, vilket underlättar att på sikt forma nödvändiga åtgärder.
• Det görs en översyn av hur användningen av offentliga stödmedel kan utvecklas och bli jämställt fördelat.
• Kompetenshöjande insatser till banker och andra finansiärer genomförs i syfte att stärka kompetensen kring företagande och dess villkor ur ett hållbarhets- och jämställdhetsperspektiv.
• Kriterier för offentlig upphandling ses över. För att få genomslag måste sådana upphandlingsregler genomföras på alla offentliga nivåer – kommun, region, och stat.