Hoppa till innehåll

Tillväxtverkets handledning för konsekvensutredning gäller regelgivare vars regelarbete påbörjats före 6 maj 2024. Läs mer på handbokens startsida.

Effekter för kommuner och regioner

Konsekvensutredningen ska redovisa hur förslaget påverkar kommuner och regioner. För kommuner och regioner gäller vissa särskilda bestämmelser som har sin grund i den kommunala självstyrelsen.

Av 8 § förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning framgår att om föreskrifter kan få effekter för kommuner eller regioner, ska konsekvensutredningen innehålla en redogörelse för de överväganden som myndigheten gjort enligt 14 kap. 3 § regeringsformen. Om föreskrifterna innebär förändringar av kommunala befogenheter eller skyldigheter, respektive grunderna för kommunernas eller regionernas organisation eller verksamhetsformer, ska en beräkning göras av de kostnader och intäkter som följer av förändringarna.

Av 15 § kommittéförordningen framgår att om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, ska konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.

Det här ska du göra

  • Redovisa förslagets effekter för kommuner och regioner.
  • Redogör särskilt för om förslaget har effekter av betydelse för den kommunala självstyrelsen.
  • Redogör också för om den kommunala finansieringsprincipen är tillämplig.

Effekter av betydelse för den kommunala självstyrelsen

Konsekvensutredningen ska innehålla en redogörelse för om förslaget till nya eller ändrade regler påverkar det kommunala självstyret. Om det finns en sådan påverkan ska kostnader och intäkter beräknas och redovisas.

Vid analysen kan du titta på om ditt förslag innebär en förändring när det gäller:

  • Kommuner och regioners handlingsutrymme och befogenheter.
  • Medborgarnas inflytande och rättigheter i kommuner och regioner.
  • Möjligheten att bestämma hur verksamheten i kommuner eller regioner ska bedrivas eller organiseras.
  • Reglering av organisation, bemanning och behörighet i verksamhet inom kommuner och regioner.
  • Uppgiftsfördelningen mellan staten, kommunerna och regionerna.
  • Statlig tillståndsgivning och tillsyn eller domstolskontroll av verksamheter i kommuner och regioner.

Den kommunala finansieringsprincipen – tvingande reglering ska vara kostnadsneutral

När kostnader eller intäkter för kommuner eller regioner påverkas av statlig reglering kan det också bli aktuellt att tillämpa den kommunala finansieringsprincipen. Den innebär att statlig reglering som är tvingande för kommuner och regioner i princip ska vara kostnadsneutral för dem. Kommuner och regioner ska inte behöva höja skatten eller prioritera om annan verksamhet för att finansiera nya statliga uppgifter. De ska inte heller få behålla resurser om uppgifter tas bort. Staten gör därför under vissa förutsättningar kostnadsförändringarna neutrala för kommun och regioner genom att justera statsbidrag.

Finansieringsprincipen innebär alltså att inga nya obligatoriska uppgifter från staten får införas utan medföljande finansiering till kommuner och regioner. Den omfattar statligt beslutade åtgärder som direkt berör kommunal verksamhet (när obligatoriska uppgifter införs respektive tas bort). Den gäller beslut från riksdag, regering och myndighet som innebär att staten ändrar ambitionsnivån för befintlig verksamhet. Om en reglering är generell och berör både kommuner och andra aktörer, exempelvis generella regler om arbetsmiljö, ska den kommunala finansieringsprincipen inte aktiveras.

Den kommunala finansieringsprincipen tillämpas när:

  • Frivilliga uppgifter blir obligatoriska.
  • Nya uppgifter görs obligatoriska.
  • Det kommunala ansvaret tas bort eller verksamheten avregleras.
  • Ändrade statliga ambitionsnivåer för befintliga kommunala uppgifter.
  • Kommunernas och regionernas möjligheter att ta ut avgifter påverkas.

Mer information