Olika typer av landsbygder

I dag finns ett antal definitioner av landsbygder, som ger olika svar på vad som faktiskt är landsbygder och hur många som bor där. Du kan med stöd från SCB hävda att bara 13 procent bor på våra landsbygder eller med hjälp av FN att hela 76 procent i Sverige bor på landsbygderna.

Kriterier för de sex kommuntyperna

Storstadskommuner
Mer än 80 procent av befolkningen bor i urbana områden och har tillsammans med angränsande kommuner en samlad folkmängd på minst 500 000 invånare.

Blandade kommuner
Täta blandade kommuner: Mer än 50 procent av befolkningen bor i urbana områden. Majoriteten av kommunens befolkning har mindre än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.

Glesa blandade kommuner
Mer än 50 procent av befolkningen bor i urbana områden. Majoriteten av kommunens befolkning har mer än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.

Landsbygdskommuner
Tätortsnära landsbygdskommuner: Mer än 50 procent av befolkningen bor i rurala områden. Majoriteten av kommunens befolkning har mindre än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.

Glesa landsbygdskommun
Mer än 50 procent av befolkningen bor i rurala områden. Majoriteten av kommunens befolkning har mer än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.

Mycket glesa landsbygdskommuner
Hela befolkningen bor i rurala områden. Hela befolkningen har mer än 90 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.

Så många bor i de olika kommuntyperna

Så resonerade Tillväxtverket vid val av definition

Landsbygdernas förutsättningar kan vara svårf'angade när ett nationellt perspektiv ska antas. Landsbygder finns i alla delar av Sverige, men dessa områden kan se mycket olika ut och ha skilda behov och förutsättningar för utveckling och tillväxt. Utöver detta faktum har olika indikatorer betydelse i på olika territoriella nivåer (tex arbetsmarknader omfattar ofta flera kommuner än en, medan tillgänglighet till grundskola mäts utifrån andra förutsättningar) så en viss flexibilitet är nödvändig.

Landsbygd kan definieras på olika sätt. Exempel på detta är att SCB avgränsar tätorter som sammanhängande bebyggelse med minst 200 invånare. Områdena utanför tätorterna klassas som glesbygd. SKR har en kommuntypsindelning som tar hänsyn till befolkningsunderlag samt även pendling och i viss mån näringsstruktur. I Landsbygdsprogrammet 2014-2020 kategoriseras generellt landsbygd som områden vilka ligger utanför tätorter med mer än 3 000 invånare, men även aspekter av befolkningstäthet ingår.

Dessa kategoriseringar baseras i mer eller mindre utsträckning på samma indikatorer som i den indelning Tillväxtverket ämnar använda inom landsbygdspolitiken. Fördelen med den sistnämnda är att den är flexibel, då det går att ha en indelning som baseras på administrativa gränser, men även gå under den nivån, då indelningen baseras på koordinatsatt data på kilometerrutenivå. Fördelen är också att den går att uppdateras vid behov då underlagsdata uppdateras årligen, samt att det är fördelaktigt att det ingår en dimension av tillgänglighet, vilket är en mycket viktig faktor i fråga om utveckling och tillväxt.

Definition med europeisk utgångspunkt

Tillväxtverket avser att använda den indelning av landsbygd som togs fram av Tillväxtanalys 2014 i uppföljningen av landsbygdspolitiken. Den föreliggande indelningen grundar sig på befolkningsstorlek, befolkningstäthet, samt avstånd, vilket är faktorer som kan sägas vara avgörande skillnader mellan stad och landsbygd. Indelningen bygger vidare på arbete som OECD och Eurostat har gjort. Detta underlättar internationella jämförelser.

Indelningen utgår från ett geografiskt lager där bosättningsstrukturen illustreras genom kilometerrutor. I varje ruta finns information om antalet folkbokförda. I de områden där befolkningen är stor aggregeras rutorna upp till områden, varav en gräns har lagts på 5 000 invånare.

Sammanhängande områden med detta befolkningsunderlag som undre gräns definieras som icke-rurala områden, medan de som ligger utanför dessa definierats som rurala. På detta sätt skapas ett underlag som delar in Sveriges olika delar i landsbygd och icke-landsbygd, utan hänsyn till administrativa gränser. Detta underlag går sedan att anpassa till administrativa eller funktionella indelningar. Till detta adderas information om tillgängligheten till närmaste större stad, eftersom landsbygder nära en större stad kan dra nytta av tillgängligheten till en större arbetsmarknad och serviceutbud, bland annat. Fördelen med att kunna bryta indelningen på administrativ/funktionell nivå och icke-administrativ nivå är att det blir lättare att identifiera förutsättningar på en geografisk nivå, som bättre sätt belyser landsbygdens speciella förutsättningar.

Den större delen av den statistik som är lättillgänglig följer administrativa gränser, vilket gör att en landsbygdsindelning på kommunnivå gör den enklare att analysera med annan statistik, medan specialstudier kan göras med indelningen som går under den administrativa nivån.