Sårbara kommuner 2016

De förhållandevis stora förändringarna i kommunernas relativa sårbarhet tyder på en betydande underliggande dynamik och att det finns en stor potential för förändring i många svenska kommuner. Det visar också att kommuner som en gång klassificerats som sårbara inte nödvändighetsvis behöver fortsätta att vara det. Förutom ett ökat företagande och ett förbättrat lokalt företagsklimat har ökad pendling spelat en viktig roll för många av de kommuner som minskat sin sårbarhet.

Kommuner kan arbeta sig bort från sårbarhet. Det visar Tillväxtverket och Svenskt Näringslivs genomgång av graden sårbarhet i Sveriges 290 kommuner som en uppföljning av en tidigare studie från 2011. De kommuner som är särskilt sårbara vid företagsnedläggningar är främst koncentrerade till vissa delar av Sverige som Bergslagen och Glasriket i Småland.

Enskilda kommuners sårbarhet vid större förluster av arbetstillfällen har varit en återkommande fråga sedan åtminstone 1970-talets industrikriser. I denna studie, som nu genomförs för andra gången, studeras kommunernas sårbarhet utifrån flera aspekter. Utöver beroendet av enskilda större företag studeras företagan­dets omfattning, det lokala företagsklimatet, möjligheterna till pendling samt andelen av kommunens befolkning som är i arbete.

Resultatet blir ett sårbarhetsbegrepp som inte enbart rör dagens beroende av enskilda företag utan också säger något om kommunernas omställningsför­måga och utvecklingskraft, och därmed om möjligheterna att hantera en ned­läggning av en större arbetsplats eller ett större företag.

I studien rangordnas Sveriges kommuner efter sårbarhet. De 100 kommuner som har högst värden för sårbarhet har delats in i tre grupper. Den tredjedel som uppvisar högst värden, och som i flertalet fall uppvisar svagheter på samt­liga områden som studeras, benämns genuint sårbara. Följande tredjedel har medelhög sårbarhet medan kommunerna i den tredje gruppen uppvisar måttlig sårbarhet. Övriga kommuner betecknas som icke sårbara.

Resultaten visar att mycket av den övergripande bild av sårbarhet som kom fram i undersökningen från 2011 finns kvar. Det gäller områden som Bergslagen och Glasriket i Småland, som uppvisar en koncentration av genuint sårbara kommuner. I dessa områden har sårbarheten snarast befästs. Ett nytt samman­hängande område med sårbara kommuner framträder i nedre Norrlands inland. Området gränsar också direkt till Bergslagen. I våra nordligaste län har antalet genuint sårbara kommuner ökat från två till sju mellan de båda undersökning­arna. Där, liksom i landet som helhet, har sårbarheten också flyttat inåt landet.

Men det finns också ett antal kommuner där utvecklingen har gått mot en mins­kad sårbarhet. Jämfört med 2011 års studie är närmare en fjärdedel av de kom­muner som då var sårbara inte längre det. Det gäller bland annat ett antal kom­muner i Norrlands inland där ett livskraftigt företagande har byggts upp kring attraktiva lokala tillgångar. Det finns också ett område som sträcker sig från Sandviken ned mot gränsen till Örebro län där flertalet kommuner har lyckats minska sin sårbarhet. Från att tidigare fem av de nio kommunerna i området var genuint sårbara är det nu endast Fagersta, Sveriges i denna undersökning mest sårbara kommun, som är det. För dessa kommuner har ett ökat företagande och förbättringar av det lokala företagsklimatet lämnat det största bidraget till den minskade sårbarheten.