Tillväxtverket

Nya mått i vårbudgeten – risk att missa skogen för alla träd

När vårbudgeten presenterades för några dagar sedan var det inte bara fördelningen av pengar som fick uppmärksamhet. För första gången inkluderade Finansdepartementet ”kompletterande välståndsmåttlänk till annan webbplats” för att ”kunna spegla en bredare verklighet”.

Det har varit på gång en längre tid. Minns att det var Anders Borg som tillsatte den utredning som ligger till grund för de indikatorer som nu presenterats, även om finansmarknadsminister Per Bolund varit drivande i det fortsatta arbetet.

Så vad händer nu? I den diskussion som följt finns de som helt vill avskriva detta som ”flum”. Där finns också de som välkomnar initiativet men ifrågasätter uppbyggnad och de indikatorer som används. Det är förståeligt och väntat – men också riskabelt. För om den här typen av mått någonsin ska komma till användning måste vi förmå oss att lyfta blicken och ifrågasätta vår egen övertro på enskilda indikatorer.

Flum?

”BNP mäter allt utom det som är något värt” konstaterade Robert Kennedy redan i slutet på 60-talet. Den kritik som genom åren förts fram är egentligen inte så mycket en kritik mot BNP-måttet självt som en kritik mot hur begreppet kommit att användas som ett mått på samhällsutveckling. Så länge kopplingen mellan BNP-tillväxt och ökat välstånd var tydlig, fördes diskussionen i marginalen. Men när ”nature strikes back” genom sinande resurser och ett revolterande klimat, samtidigt som samhällsklyftor ökar, har fler och fler nått insikten om BNP-måttets begränsningar.

BNP visar det samlade värdet av de ekonomiska aktiviteterna i samhället, men säger inget om värdet i sin tur faktiskt lett till ökad välfärd för medborgarna. BNP säger inte heller något om vad produktionen kostat i form av ekologiskt, socialt, ekonomiskt eller humankapital. Om vi menar allvar med att ”skapa välfärd idag utan att äventyra kommande generationers möjlighet att göra detsamma”, och vill veta om vi rör oss i den riktningen, så krävs att vi använder mått som kompletterar BNP. Den goda (?) nyheten är att det finns en uppsjö av sådana mått.

Använder vi fel mått?

Många har genom åren känt sig kallade att med hjälp av olika mätetal och index försöka fånga det där som Kennedy efterlyste: det som verkligen är något värt. Vissa har försökt fånga lycka, andra utveckla gröna räkenskaper. Ganska många har funderat på den sociala dimensionen, uttryckt som livskvalitet och välfärd men även som ”social progress”, ”genuine progress” eller som ”det goda livet”. Förvånansvärt få har haft ambitionen att både fånga utfallet idag och samtidigt säga något om hur förutsättningarna ser ut över tid. Kudos åt Finansdepartementet som alltså använder indikatorer som både ska spegla livskvalitet ”här och nu” men även hållbarhet över tid.

Att enskilda indikatorer nu ifrågasätts är i de här sammanhangen att vänta. I det arbete som Tillväxtverket tillsammans med regionerna och Reglab driver för att utveckla ett mätsystem för regional utveckling i form av BRP+ har vi lagt enormt mycket tid på att sätta ”rätt” indikatorer. Och diskussionen fortsätter eftersom de som ska använda systemet (i det här fallet regionerna) bara kan väntas göra det om de kan godta innehållet.

Samtidigt finns risk att det skapas en övertro på vad enskilda indikatorer kan säga oss och att vi glömmer bort att indikatorer inte är verkligheten utan, just det, indikatorer på den. Och vad värre är, det finns risk för att vi fastnar i diskussionen om indikatorer när målet var att få till en bredare diskussion om helheten. Och som sagt, utmaningen är inte brist på indikatorer och mätsystem utan snarare att säkerställa att dessa faktiskt kommer till användning i utvecklings- och policyarbetet.

Vad vi egentligen behöver veta

Det finns flera frågor jag saknat i diskussionen som följt efter vårbudgeten. Till exempel, vilket resonemang förs egentligen kring välfärdsindikatorerna? Vad säger de oss – går samhällsutvecklingen i hållbar riktning? Jämfört med vad eller vem? Har dessa indikatorer lämnat avtryck i prioriteringar av frågor i budgeten?

Att välja indikatorer och sätta dem i ett system är bara ett steg på vägen. Och nej, att bara låna ett system (som Agenda 2030 eller miljömålen) är inte rätt väg att gå. Agendan och miljömålen har sina respektive logiker och planer för genomförande, finanspolitiken sin. Indikatorerna kommer att överlappa varandra, men sammanhangen skiftar. Ett system som BRP+ är tänkt att användas som ett verktyg för svenska regioner att skapa sig en systemsyn och sammanhållen bild av om utvecklingen i regionen går i hållbar riktning och kan på så sätt föda in strategier, planer och, i bästa fall, prioriteringar. Men som sagt, det är här den stora utmaningen ligger.

Många är de mätsystem och ramverk för vilka vi egentligen med säkerhet bara kan säga att det som mäts – det mäts. Vilka insikter som följer och vad som faktiskt görs är långt mer osäkert.

Johanna Giorgi arbetar på Tillväxtverket med ansvar för det hållbarhetsrelaterade arbetet. Hon hade gärna sett att vårbudgeten utöver välfärdsindikatorer även innehållit en post med pengar för att stötta själva användningen av bredare mått i det regionala utvecklingsarbetet.

För mer information om de kompletterande mått som presenteras i vårbudgeten, se SCB:s rapport ”Indikatorer om hållbar utveckling och livskvalitet till budgetarbetet” som lämnas ut via Finansdepartementets registratur.

Johanna Giorgi

Hållbar utveckling

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300