Mikroföretag är största privata arbetsgivaren i våra landsbygder

Hur bidrar mikroföretag, liksom företag av andra storlekar till sysselsättningen? Hur fördelar sig dessa efter branscher och kommuntyper, samt hur har utvecklingen sett ut över tid? Dessa är några frågor vi diskuterar i denna webbartikel.

Mikroföretagen har en särskilt stark ställning i våra landsbygder, i kraft av att svara för det enskilt största bidraget till sysselsättningen. Hela 35 procent av de som bor i landsbygder och är sysselsatta i svenska företag har sin arbetsplats i ett mikroföretag. Merparten av företagen i landsbygder är mikroföretag och vartannat företag är ett soloföretag där företagsledaren är den som arbetar i företaget.

I den här studien undersöker vi hur mikroföretag (liksom företag av andra storlekar) bidrar till sysselsättning, hur företagen fördelar sig efter branscher i landsbygder respektive övriga kommuntyper, hur företagen har utvecklats över tid och vi utvecklar mer kunskap om vilka som arbetar i företagen och var den kompetensen kommer ifrån. Artikeln bygger på studier av registerdata och är en så kallad totalundersökning, där uppgifter ifrån alla företagen i populationen används i studien. För att kunna genomföra studien behöver vi först definiera vad som menas med företag i studien.

Det finns en utvecklingskraft i att nya branscher som växer fram också utvecklas och växer i landsbygder. Till exempel har antalet företag inom information och kommunikation (IKT) ökat med 38 procent under den senaste 10 års perioden. Ökningen av IKT-företag var förvisso större i övriga kommuntyper (50 procent), men poängen är att de nya branscherna också växer i våra landsbygder. Samtidigt är utmaningarna betydande – de gröna näringarna (jordbruk, skogsbruk och fiske) har i över 10 år minskat i både landsbygdskommuner och i övriga kommuntyper.

För att stimulera landsbygdernas utveckling behöver vi främja företagens digitala mognad. Digitalisering är en grundläggande teknologisk innovation som har fört med sig en våg av nya utvecklingsmöjligheter inom många olika områden och det är viktigt att ta vara på dessa möjligheter. Det är också angeläget att fortsatt utveckla kunskap om hur ekonomin fungerar i landsbygder exempelvis kring förutsättningar och utmaningar som är särskilt viktiga för företag i landsbygder, i syfte att utveckla våra verktyg och våra möjligheter att främja företagens verksamhets- och affärsutveckling. Denna studie har till syfte att utveckla sådan kunskap.

För att kunna genomföra en studie om företag i landsbygder behöver vi också definiera vad som menas med landsbygder.

Tillväxtverket utvecklar kunskap om företag i landsbygder

Tillväxtverket har under perioden hösten 2021 till våren 2025, med medel från EU:s landsbygdsprogram, finansierat olika samarbetsprojekt för ökad digital mognad och rådgivnings- och coachningsinsatser till små företag i landsbygder. En del i arbetet med att stötta företagen i landsbygder handlar om att utveckla och sprida kunskap om dessa företag och deras utmaningar och behov kring digitaliseringens möjligheter. Genom att bli bättre på att förstå de villkor och utmaningar som företagen i våra landsbygder har så kan vi också bli bättre på att utforma och rikta olika stödinsatser i syfte att främja företagens verksamhets- och affärsutveckling.

Mikroföretagen är en motor i landsbygdernas ekonomi

Mikroföretagen har 0-9 anställda och står för en mycket stor del av antalet företag i landsbygder. De svarar också för att skapa försörjning för en relativt stor del av de som bor i våra landsbygder och är en motor i landsbygdernas ekonomi. Figur 1 visar andelen små och medelstora företag (företag med upp till 249 anställda) och hur dessa är fördelade efter företagens storleksklass respektive efter kommuntyp. Företagen har en minsta omsättning om 400 000 kronor, oavsett storleksklass. Samtidigt finns det företag som bedriver verksamhet med relativt liten omfattning – det gäller bland annat i den rådgivningsinsats som genomförts av Tillväxtverkets upphandlade leverantör, Affärskompetens, där merparten av de drygt 1 300 företag som deltagit i insatsen just är soloföretag.

Figur 1 visar att 9 av 10 företag i Sverige är mikroföretag med 0-9 anställda. Lägger vi samman företag med 0 anställa med företag med 1-9 anställda så omfattar det över 90 procent av landets totala företagsstock. Detta gäller såväl för landsbygder, blandade kommuner som för storstadskommuner. Resultaten visar också att företag i landsbygder i högre grad är soloföretag. Nästan vartannat företag är ett soloföretag, där ägaren själv är den som jobbar i företaget. Det kan jämföras med storstadskommuner där 1 av 3 företag är ett soloföretag. I våra blandade kommuntyper är däremot cirka 4 av 10 företag ett soloföretag. Företag i landsbygder har alltså rent generellt sett färre anställda.

Vilka företag som omfattas av en undersökning kan till viss del påverka resultatet och det är därför viktigt att bestämma vilka företag som ska tas med i en undersökning. Ska undersökningen exempelvis omfatta företag som ägs och kontrolleras av ägare som finns utomlands? I vissa fall är det rätt val och i andra fall finns det argument för att avgränsa undersökningen till svenska företag. Det beror på vad undersökningen handlar om och vilka frågor som undersökningen söker svar på.

Inga avgränsningar innebär att alla företag kommer med – men problem kan uppstå med högre grad av osäkerhet i uppgifter om företag med mycket låg omsättning, där det kan finns mindre uppgifter om företagen eller där det kan vara svårare att få svar i attitydundersökningar Tydligt avgränsade urvalskriterier för de företag som ska ingå i studien kan skapa bättre datakvalitet och öka precisionen i vad undersökningen kan svara på, men risken kan vara att inte få med alla företag som utredaren vill få med. Avgränsning är därför en balansgång. Företagen som ingår i studien avgränsas i huvudsak, som beskrivits ovan, som privata svenskkontrollerande företag med en omsättning om minst 400 000 kronor, men en mindre del i studie omfattar alla arbetsgivare.

I den här studien använder vi två olika metoder. I det ena fallet väljer vi att undersöka var boende i landsbygdskommuner (liksom andra kommuntyper) har sin arbetsplats (figur 2) – här kommer alla med som bor och arbetar i Sverige, oavsett arbetsgivarens inriktning eller omfattning. Alla företag och arbetsgivare kommer med, utom för en ytterst liten grupp om knappt 30 000 invånare som bor i Sverige men har sin arbetsplats utanför Sverige. Vi gör den avgränsningen för att undersöka landsbygderna och dess villkor i förhållande till andra kommuntyper. I det andra fallet, i övriga data i studien, väljer vi att fokusera studien på privata svenskkontrollerade företag av en viss omfattning (som beskrivet i början av artikeln). I det senare fallet ingår inte utländska företag verksamma i Sverige eller företag men en omsättning mindre än 400 000 kronor. Vi gör den andra avgränsningen för att vårt primära intresse med den här studien är att skapa kunskap om mikroföretag och småföretag, som huvudsakligen bedrivs och startas av entreprenörer i Sverige.

Landsbygdernas ekonomi beror både på egen utveckling liksom tydlig relation med andra kommuner

Under 2022 hade Sverige nästan 8,7 miljoner invånare i åldern 15 år och äldre. Av dessa var 5 342 856 invånare sysselsatta i Sverige. Den här delen av studien undersöker var dessa sysselsatta invånare har sin bostad och var de har sin arbetsplats.

Figur 2 grupper de sysselsatta i Sverige 2022 efter tre olika kommuntyper; de som har sin bostad i landsbygdskommuner, de som bor i blandade kommuner respektive de som bor i storstadskommuner. Därefter undersöker vi hur många av de som bor i landsbygdskommuner som också jobbar i landsbygdskommuner, hur många som har arbetsplatsen i blandade kommuner och hur många som har arbetsplatsen i storstadskommuner. Liknande beräkningar gör vi för de som bor i blandade kommuner respektive de som bor i storstadskommuner. Resultaten av de beräkningarna visas i figur 2.

Av drygt 5,3 miljoner sysselsatta personer i Sverige bor nästan en av fem personer (1,1 miljoner) i landsbygdskommuner. Figur 2 visar att 756 000 sysselsatta med bostad i landsbygdskommuner (71,1 procent av nästan 1,1 miljoner) också har sin arbetsplats i landsbygdskommuner. Av övriga sysselsatta med bostad i en landsbygdskommun har 205 000 sysselsatta (19,3 procent) sin arbetsplats i blandade kommuntyper och 102 000 sysselsatta (9,6 procent) har sin arbetsplats i någon storstadskommun.

Nästan 2,5 miljoner sysselsatta har sin bostad i blandade kommuntyper och av dessa har nästan 2,1 miljoner (84 procent) också sin arbetsplats i en blandad kommun, 125 000 sysselsatta (5 procent) har sin arbetsplats i en landsbygdskommun och resterande 274 000 sysselsatta (11 procent) har sin arbetsplats i en storstadskommun.

Nästan 1,8 miljoner sysselsatta bor i storstadskommuner och av dessa har 1,7 miljoner sysselsatta (93,6 procent) också sin arbetsplats i en storstadskommun, 88 000 sysselsatta (4,9 procent) har arbetsplatsen i en blandad kommuntyp och resterande 26 000 med bostad i en storstadskommun (1,5 procent av 1,8 miljoner) har sin arbetsplats i en landsbygdskommun.

De flesta som bor i en kommun har också sitt jobb inom kommunen, men resultaten visar också att landsbygdskommunerna har speciella utmaningar. Hela 71 procent av de som bor i landsbygder arbetar i en landsbygdskommun, men 29 procent, nästan 3 av 10, har sitt arbete i andra kommuntyper. Det kan jämföras med de 84 procent av de sysselsatta från blandade kommuntyper eller de 94 procent sysselsatta från storstadskommuner, som bor och jobbar inom samma kommungrupp. Det finns betydande arbetspendling för boende i landsbygdskommuner, vilka i relativt högre grad är beroende av arbete i andra kommuntyper.

Dessa resultat betyder inte att arbetspendling är av liten omfattning i andra kommuner – tvärtom, många i exempelvis Stockholm, Göteborg och Malmö, med kringliggande kommuner, har betydande restid för att ta sig till och från jobbet med tunnelbana, spårvagn, buss, bil och andra färdmedel. Vad resultaten visar är att landsbygdernas ekonomi beror både på egen utveckling liksom på en tydlig relation med andra kommuner. Låg befolkningstäthet och längre avstånd till större befolkningscentra är karaktäriserande för landsbygdskommuner. Hänsyn behöver tas till dessa utmaningar och villkor vid t.ex. utformningen av policys.

Bra kommunikationer underlättar exempelvis för företag i landsbygdskommuner men det är också en nödvändighet för de nästan 3 av 10 personer som bor i landsbygdskommuner och har sitt arbete i en annan kommuntyp. Kommunikationerna påverkar också företagandet i de fall den ena parten i en relation driver ett företag medan den andra parten behöver pendla till arbete i en annan kommun. Detta signalerar en dubbel utmaning för en levande landsbygd som består av att, å ena sidan, främja fler och växande företag i landsbygdskommunerna och, å andra sidan, främja relationerna med andra kommuner som är nödvändigt för livskraftiga landsbygder.

Mikroföretagen står för den största andelen jobb i landsbygdskommuner

Företagen vi huvudsakligen studerar i denna studie är privata svenskkontrollerande företag av en viss omfattning, enligt beskrivningen i artikelns början. Vi gör den avgränsningen för att det primära syftet med den här studien är att skapa kunskap om mikroföretag och småföretag, som huvudsakligen bedrivs och startas av entreprenörer i Sverige. Utlandskontrollerade företag kommer i hög grad vara styrda av institutioner, ägarstrukturer och huvudkontor som finns i andra delar av världen.

I den här delen av studien undersöker vi bidraget till sysselsättningen från företag av olika storlekar. Vi använder företagspopulationen som definierats tidigare, med ett undantag; vi exkluderar inte storföretag med 250 eller fler anställda. Storföretagen är mycket få men de anställer många, så i denna del där vi undersöker bidraget till sysselsättningen tar vi med företag av alla storlekar.
Mikroföretagen har 0-9 anställda, övriga småföretag har 10-49 anställda, medelstora företag har 50-249 anställda och storföretagen har 250 anställda eller fler. De flesta företagarna i våra landsbygder driver företag med få anställda och hälften av företagarna driver företaget själva.

Vi börjar ned att dela in alla sysselsatta i tre grupper utifrån vilken typ av kommun de bor i; landsbygdskommuner, blandade kommuner respektive storstadskommuner. Därefter undersöker vi hur stor andel av de sysselsatta med bostad i landsbygdskommuner som arbetar i ett mikroföretag, hur stor andel som arbetar i övriga småföretag, hur stor andel som sysselsätts i ett medelstort företag, respektive hur stor andel som sysselsätts av storföretag. Vi genomför likande beräkningar för de som bor i blandade kommuner respektive de som bor i storstadskommuner. Resultaten av dessa beräkningar visas i figur 3.

Resultaten visar att 35 procent av de som bor i landsbygdskommuner är sysselsatta i ett mikroföretag (se figur 3). De mikroföretagen kan finnas i landsbygdskommuner, men en del mikroföretag finns också i andra kommuntyper – detta eftersom vi utgår ifrån sysselsatta som har sin bostad i landsbygdskommuner och är sysselsatta i ett mikroföretag någonstans i Sverige. Efter mikroföretagen sysselsätts näst högst andel i övriga småföretag. Minst andel (18 procent) av de som bor i landsbygdskommuner sysselsätt i storföretag.

För boende i blandade kommuner respektive storstadskommuner är andelen som sysselsätt i företag av olika storlekar mer utjämnad. Av de boende i blandade kommer sysselsätts 29 procent i ett mikroföretag och 26 procent i ett storföretag. Av de boende i storstadskommuner är bilden ungefär likadan, med 29 procent sysselsatta i mikroföretag och 24 procent sysselsatta i storföretag.
Mikroföretagen står för det enskilt största bidraget till sysselsättningen, för de som bor landsbygdskommuner och är sysselsatta hos något privat svenskkontrollerat företag (enligt den företagspopulation beskrivits i artikelns början). Mikroföretagen står också för största andelen av sysselsättningen för som bor i blandade kommuner respektive storstadskommuner, som är sysselsatta hos något privat svenskkontrollerat företag. Mikroföretagen är störst inom alla kommuntyper, men mikroföretagen har en särskilt stark ställning i våra landsbygder, i kraft av att svara för det enskilt största bidraget till sysselsättningen.

En rimlig förklaring till skillnader mellan olika kommuntyper är att ekonomierna fungerar lite olika och att det kan göra att samma policy kan få olika utfall i olika typer av regioner och kommuner. Finns det underliggande skillnader mellan olika regioner så bör vi söka utveckla kunskap och förklaringar till sådana skillnader, i syfte att kunna få fram så bra policyåtgärder som det är möjligt att få fram.

I de data som presentera i den här artikeln så är storföretagens andel av den privata sysselsättningen lägre än vad som generellt brukar framkomma när alla företag ingår i undersökningen. Det beror bland annat på att den totala statistiken också har med företag som ägs och kontrolleras av kommuner, regioner och staten. Vår undersökning har inte heller med de utlandskontrollerade företagen, vilka generellt sett är större företag, där cirka 65 procent av de som sysselsätts i utlandskontrollerade företag arbetar i ett storföretag.

Vi bör också notera att bidraget till sysselsättningen handlar om bidraget från olika företag (definierade i artikelns början). Utöver företagens bidras så sysselsätts också en hel del invånare i offentlig verksamhet. Syftet med denna studie är att studera mikroföretagen och företag av andra storlekar, vilket gör studiens avgränsningar rimliga. Vissa frågor kring regional utveckling kan dock behöva söka svar som också går utanför privat sektor, så vi bör vara medvetna om vad studien omfattar och vad dess resultat kan uttala sig om.

Gröna näringar är den vanligaste branschen i våra landsbygder

Det finns också tydliga skillnader i branschstruktur mellan företagen i landsbygder jämfört med företag i övriga kommuntyper. De gröna näringarna (företag inom jordbruk, skogsbruk och fiske) är relativt dominerande i landsbygder och nästan vart fjärde företag i landsbygder återfinns inom gröna näringarna (se figur 3 nedan). Andelen företag inom de gröna näringarna är nästan tre gånger större i landsbygder jämfört med övriga kommuntyper (23 procent jämfört med 8 procent, enligt figur 3). Det finns även en lite högre andel företag inom byggverksamhet i våra landsbygder. Övriga kommuntyper utmärker sig genom att de har en relativt högre andel företag inom branscherna Juridik, ekonomi och vetenskap (20 procent), vilket kan jämföras med landsbygder där i genomsnitt 10 procent av företagen återfinns inom dessa branscher.

Växande antal företag inom Information och kommunikation (IKT)

I bilden av hur näringsstrukturen ser ut i landsbygder jämfört med andra kommuntyper använder vi data vid en viss given tidpunkt och visar hur det ser ut i olika delar av Sverige. Det är intressant att komplettera de resultaten med att studera hur utvecklingen har sett ut över tid. För att göra detta har vi valt att fokusera på företag med en minsta omsättning om 400 000 kronor och jämför dessa med företag som hade motsvarande omsättning tio år tidigare.

Figur 4 nedan illustrerar antalet små och medelstora företag (0 - 249 anställda) med en omsättning om minst 400 000 kronor fördelade efter bransch år 2020, jämfört med motsvarande företag år 2010. Av utvecklingen över tid kan vi utläsa intressanta mönster.

Det totala antalet små och medelstora företag minskade med 4 procent i landsbygder men ökade med 6 procent i övriga kommuntyper. Antalet företag inom Gröna näringar har totalt sett minskat de senaste tio åren, både i landsbygder och i övriga kommuntyper (se figur 4). Gröna näringar är fortfarande den största branschen i landsbygder (se figur 3 ovan) men branschen har haft en långsiktigt nedåtgående trend vad gäller antalet företag - sett över en tioårsperiod.

IKT (Information och kommunikation) är den bransch som under tioårsperioden haft den relativt största ökningen i antal företag, med en ökning på 47 procent i landsbygdskommuner respektive 59 procent i övriga kommuntyper. Vi ser en klart positiv utveckling men kan samtidigt konstatera att vi har utgått från en låg nivå av antalet företag inom branschen i sin helhet.

Det totala antalet små och medelstora företag minskade med 4 procent i landsbygder men ökade med 6 procent i övriga kommuntyper. Antalet företag inom Gröna näringar har totalt sett minskat de senaste 10 åren, både i landsbygdskommuner och i övriga kommuntyper. Information och kommunikation är den bransch som under 10-årsperioden haft den relativt största ökningen - sett till antalet företag.

Företag i landsbygder är mindre digitaliserade än företag i andra kommuntyper

Ett viktigt och politiskt prioriterat område är att öka digitaliseringsgraden hos företag i landsbygder, i syfte att bidra till att stärka företagens verksamhets- och affärsutveckling. Detta är har också varit det främsta incitamentet med Tillväxtverkets nyligen avslutade insatser för ökad digital mognad i små företag i landsbygder med finansiering från EU:s landsbygdsprogram.

Tidigare i artikeln har vi redovisat data över hur näringsstrukturen ser ut i våra landsbygder och i andra delar av Sverige och hur denna har förändrats över tid. De resultaten bygger på mikrodata och är totalundersökningar. För att undersöka företagens digitala mognad har vi använt oss av Tillväxtverkets stora och väletablerade senast genomförda enkätundersökning Företagens villkor och verklighet 2023.

Resultaten visar att företag i landsbygder sammantaget har en lägre grad av digitalisering än företag i övriga kommuntyper. Detta gäller oavsett om vi studerar omfattningen av företagens användning av digitala lösningar/tjänster för administration, inköp, marknadsföring eller något annat område i undersökningen Företagens villkor och verklighet 2023. Vi kan kort och gott konstatera att företag i landsbygder är mindre digitaliserade än företag i andra kommuntyper.