Matchningsproblematiken på arbetsmarknaden

I rapporten studeras utbud och efterfrågan på arbetskraft samt matchning, kompletterat med regionala förutsättningar. Syftet är att öka kunskapen om regionala arbetsmarknadsfrågor och främja en bredare användning av regionala matchningsindikatorer (RMI).

Att säkerställa att regionerna har rätt kompetens är en omfattande utmaning som berör många samhällsaktörer och flera olika politikområden. Förutsättningarna varierar kraftigt mellan landets olika delar, vilket gör att både hinder och möjligheter ser olika ut. Därför behövs gedigna analyser som ger en fördjupad bild av hur de regionala arbetsmarknaderna faktiskt fungerar.

De regionala matchningsindikatorerna (RMI) är ett viktigt verktyg i detta arbete. De belyser inte bara matchningen mellan utbildning och yrke utan ger också en samlad bild av arbetskraftsutbud, efterfrågan och andra strukturella förutsättningar som påverkar regionernas kompetensförsörjning.

Sammanfattning

Rapporten förklarar två typer av matchning på arbetsmarknaden: matchningseffektivitet, som handlar om hur snabbt arbetslösa får jobb, och matchningskvalitet, som beskriver hur väl människors kompetens motsvarar kraven i deras yrken. De regionala matchningsindikatorerna (RMI) används för att belysa den senare.

• RMI visar skillnader mellan regioner, utbildningsgrupper och arbetsgivares rekryteringssvårigheter. Rapporten lyfter bland annat att norra Sverige har hög sysselsättning, men utmanas av en åldrande befolkning, medan storstadslänen stärks av stora arbetskraftsinflöden. Demografiska utmaningar är störst i mindre och glesare län.
• Arbetslösheten är högst bland personer med allmänna utbildningsinriktningar, vilket delvis förklaras av att dessa grupper innehåller en större andel lågutbildade. Därefter följer vissa utbildningsgrupper inom humaniora och konst samt naturvetenskap, matematik och data.
• Utrikes födda är oftare i arbetsför ålder men har svårare att etablera sig, delvis på grund av lägre utbildningsnivåer och svårigheter att få utländska meriter validerade. Arbetslösheten är generellt högst bland lågutbildade och lägst inom vård, omsorg och pedagogik.
• Överutbildning är relativt ovanligt i Sverige. Ungefär 4 procent av de anställda i riket bedöms vara överutbildade i förhållande till sitt yrke. En relativt stor andel av dessa var utrikes födda, vilket indikerar att andra faktorer än överutbildning kan ligga bakom situationen. Kvinnor har högre matchad förvärvsgrad än män, mycket tack vare många yrken med legitimation inom välfärdssektorn.
• Matchningen varierar också mellan gymnasieprogram. Den är högst för de som gått bygg- och anläggningsprogrammet och lägst för hotell- och turismprogrammet.
• Utbildningsbyten bland de med en yrkesinriktad gymnasieutbildning varierar också till stor grad. Särskilt utmärkande är vård-och omsorgsprogrammet samt barn- och fritidsprogrammet, där en stor andel har gått vidare till andra utbildningar. I kontrast har bygg-och anläggningsprogrammet samt fordons-och transportprogrammet en genomgående låg andel som vidareutbildar sig, även på längre sikt.

Rapporten kan användas för att skapa diskussion gällande centrala frågor om arbetsmarknaden. Dels genom att presentera olika indikatorer och visa hur de kan användas och tolkas, dels genom fördjupade analyser av arbetslöshet, kompetensöverskott och matchning över tid.

Intressant för dig som ...

Intressant för dig som vill fördjupa dig i regionala arbetsmarknadsfrågor. Tanken är att läsarna ska kunna använda rapporten som en slags handbok för att se vilka indikatorer som finns tillgängliga, och hur dessa kan användas samt tolkas vid olika analyser.

Övrigt

Denna rapport är skriven av Peter Möller (Region Dalarna), Wiebe van der Werf (Region Gävleborg), Styrbjörn Holmberg (Region Sörmland) och John Andersson (Tillväxtverket). Även Marc Doppelbauer, Katja Olofsson och Mark Granberg från SCB har bidragit med mycket värdefulla synpunkter under arbetets gång.

Tillväxtverket och Statistiska Centralbyrån (SCB) delar i dag ansvaret för de regionala matchningsindikatorerna, som utgör ett centralt faktaunderlag för regionernas arbete med kompetensförsörjning. SCB producerar och kvalitetssäkrar den statistik som ligger till grund för indikatorerna. Tillväxtverket ansvarar för att samordna dialogen om utvecklingen av indikatorerna och för stöd i användning och förståelse av dem.