Digital spetskompetens – den nya renässansmänniskan

Rapportens titel är enligt författarna vald för att ”belysa de många krav och förväntningar som läggs på den digitalt spetskompetente i att vara såväl högutbildad och allmänbildad, vara ansvarstagande, föränderlig och stadigt i vidareutveckling, etc”. Författarna lägger till att begreppet renässansmänniska inte ska tolkas maktstrukturellt.

Slutsatserna i denna rapport bygger på ett antal källor och vetenskapliga underlag. Forskarna har genomfört en litteraturstudie och en genomgång av statistikläget. Intervjuer och en workshop med en expertgrupp har gjorts för att bland annat förankra arbetet. Design thinking‐metodik har använts för att ta fram personas för att illustrera den föreslagna definitionen.

Enligt författarna utgör begreppsdefinitionen av flera olika kompetenser och kvalifikationer. Dessa olika faktorer, i vilken utsträckning man har flera och hur dessa vägs samman, utgör den sammanvägda digital spetskompetensen. De olika faktorerna är:

Kunskap - allmän bildning, breddkunskap, djupkunskap, domänkunskap
Färdigheter och förmågor
Framtidskompetenser (21st century skills)
Disposition och ansvarstagande
Rörlighet
Praktisk reflekterad erfarenhet

Sammanfattningsvis skriver författarna att Sverige ligger långt fram vad gäller digitalisering och är ett land med många möjligheter, men att bristen på digital spetskompetens är det kanske främsta hindret för att vi ska kunna återta positionen som bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter.