Tidig insats minskar frånvaron i Dals-Ed

Om projektet

– När nya lärare kommer till vår skola säger de: Vilken funktion! Den skulle alla ha, berättar Elenor Olsson. Hon är insatskoordinator i Dals-Eds kommun sedan fem år tillbaka och säger att hon älskar sin roll. Sitt kontor har hon på förskolan, vilket gör att hon träffar många vårdnadshavare tidigt.

– Det är en poäng att vara placerad på förskolan. Då skapar jag en relation till vårdnadshavare redan innan skolan blir obligatorisk, och vi kan fånga upp frånvaro, tankar och funderingar kring föräldrarollen tidigt, säger hon.

Och som insatskoordinator hjälper hon inte bara barnen, utan ofta hela familjer. Elenor Olsson har bland annat coachat föräldrar med svårigheter att lämna sina barn på förskolan samt stöttat föräldrar att komma vidare i sina liv när barnet börjat förskolan – då blir det naturligt för barnen att komma till förskolan. I arbetet med barn och familjer i förskolan är det viktigt att poängtera att förskolan inte är obligatorisk och att föräldrarna är de viktigaste för barnen.

– Mår vårdnadshavare dåligt så mår barnen dåligt, och tvärtom. Därför verkar jag som spindeln i nätet åt alla håll och kartlägger vad frånvaron beror på och vad vi kan göra för att förbättra situationen. Kan vi rädda någon tidigt från att inte klara skolan betyder det otroligt mycket, både för individen, familjen och samhället, säger hon.

Hon arbetar med elever från förskolan upp till årskurs 9. Bland de äldre eleverna finns ett antal elever som är hemma helt och där har en särskild undervisningsgrupp fungerat som en mjuk återgång till skolan.

– För många föräldrar är det ovärderligt att få det här stödet och någon att bolla med. Målet är att eleverna ska tillbaka till skola i någon omfattning, för alla mår bra av att vara i ett sammanhang, säger Elenor Olsson.

Ju tidigare man börjar jobba med en problematisk skolfrånvaro, desto lättare går det och bättre resultat får man. Om man lyckas fånga upp en frånvaro tidigt är mycket vunnet.

Aktiviteter

• Riktade insatser för elever med problematisk skolfrånvaro, framför allt i form av samtal med verktyget MI (motiverande samtal).
• Systematiserad samverkan kring dessa elever.
• Byggt upp ett trygghetsteam i årskurs F–9. Deltagare i teamet är förste lärare med ansvar för trygghet, skolsköterska, rastpedagog, skolresurs och kurator.
• Startat särskild undervisningsgrupp för elever med problematisk skolfrånvaro. Den fungerar som en sluss tillbaka till vanlig undervisning i skolan. Undervisningen sker i mindre grupp.
• Gruppledare för föräldrakursen ABC (Alla barn i centrum).

Resultat och lärdomar

• Goda relationer med elever och vårdnadshavare är avgörande för att komma framåt.
• Samverkan med socialtjänst och BUP behövs också för att lösa problemen tillsammans.
• De flesta barn och unga behöver stöd under en längre tid. Som insatskoordinator behöver man finnas i periferin under lång tid. Det gör att det inte går att ha hur många ärenden som helst samtidigt. Ju fler insatskoordinatorer man kan vara, desto bättre.
• Att ses hemma hos familjer är bra. Det kan vara mindre laddat än att ses på skolan.
• Det finns både för- och nackdelar att samma insatskoordinator jobbar från förskola till åk 9. Det är bra att kunna följa samma elev under lång tid. Men arbetet kräver också en viss flexibilitet då man kan möta en vårdnadshavare till ett barn i förskolan på samma dag som man träffar en elev i årskurs nio. Om man är fler insatskoordinatorer kan man dela upp sig mot förskola–åk 3 samt åk 4–9.