Tillväxtverket
Kvinna med röd mössa och röd täckväst sitter på bänk med sin skateboard och tittar ut över en sjö.

Om landsbygder och resten av Sverige

Det är inget att hymla om: Jag vill förstå allt. Åtminstone allt som påverkar möjligheterna att skapa hållbar utveckling i Sveriges landsbygder. Genom att använda teoretiska perspektiv kommer jag ett steg närmare målet.

Som det där med ratio och intellectus. Ett filosofiskt begreppspar med exakt en evighet på nacken, men som ändå hjälper till att sätta vår flyktiga och föränderliga tid i ett större sammanhang.

Jag sitter med i referensgrupper till forskningsprojekt, diskuterar med professorer och intresserar mig för indikatorer – som sätter siffror på hur förutsättningar skiftar mellan olika typer av landsbygder och städer. Tjuvkollar föreläsningar på YouTube (när resten av familjen tittar på tablå-teve). Kämpar mot ordmassor i byråkratiska luntor, som harrarna mot strömmen i bäcken strax bortom huset.

Ändå har jag en gnagande känsla av att något går mig förbi i min förståelse.

Så sitter jag där en kväll. I soffan. Med telefonen. Jag landar i en digital fotoutställning: Rota Mi. Min rot, på jämtska. Jag har inte ord att beskriva bilderna. Kan inte måla några bilder för att beskriva deras ord. Utställningen handlar om relationen till en plats. Om hemkomst. Livet, det bångstyriga.

Jag blir kvar länge. Tystlåten. Och en smula tagen.

Risk för gnistbildning

När jag samma vecka (bara runt 600 år för sent) av en slump stöter på ratio och intellectus förstår jag instinktivt vad som hänt. Filosofen Cusanus förklarar dessa begrepp som två delar av förnuftet där ratio grovt sett kännetecknas av siffror och det generaliserbara, intellectus av känslor och det unika. Min tolkning är att vi behöver båda dessa delar för att förstå något till fullo. Att de berikar varandra. Fotoutställningen som intellectus – den där nödvändiga känslomässiga pusselbiten i min kanske naiva ambition att förstå. Som kontrast och komplement till ratio och den byråkratiska vardagen med siffror och rationella argument.

Samtidigt inser jag att det ligger någon slags sprängkraft i det där. Hur du med ett förnuft styrt av ratio har svårt att förstå den som är styrd av intellectus. Eller vice versa.

I det större sammanhanget hur ett nationellt, regionalt eller kommunalt perspektiv, baserat på vederhäftiga ekonomiska kalkyler, kan stå i kontrast till ett lika relevant lokalt perspektiv baserat på känslor med rötter på en plats. Risken för gnistbildning (till och med explosioner) är uppenbar. Oavsett om det handlar om vindkraftsetableringar, skolsammanslagningar eller väginvesteringar.

Röj en gemensam väg

Av största vikt är såklart att växelspelet fungerar mellan dessa båda delar av förnuftet. I ett landsbygdspolitiskt sammanhang kanske främst genom att vi inom det offentliga har mod nog (eller möjligtvis incitament för) att fånga upp och hantera den typen av förnuft som kännetecknar intellectus. Att vi låter det vara legitimt med olika typer av perspektiv och till och med aktivt söker upp dem. Jag tror det finns potential för utveckling. Jag är övertygad om att det spelar roll för hur vi hänger ihop som land.

Men det gäller såklart inte bara när det handlar om att förstå landsbygder – utan också för resten av Sverige.

Min uppmaning som helhet blir kanske aningen snusförnuftig. Räkna med känslor. Lyssna på siffror. Ha respekt för olikheter. Och röj i det en gemensam väg.

Jag tror lösningen hänger ihop med en grundläggande insikt: Att bäcken som harrarna simmar i mynnar ut i en sjö som blir en älv som blir en sjö som blir ett hav – och hur allt slutligen flätas samman till något stort vi alla är en del av. Möjligtvis världen. Eller bara Sverige, med dess nyanser.

Cusanus och Bornemark - två som inspirerar till eftertanke

Begreppsparet Ratio och Intellectus myntades ursprungligen av 1400-talsfilosofen Cusanus. I nutid har emellertid filosofen Jonna Bornemark använt begreppen för att problematisera samtidens fokus på det mätbara som enda väg till sanning. Om detta finns att läsa i boken Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde. Tack båda för inspirationen!

Vill du också inspireras av fotoutställningen Rota Mi?

Rota Mi - en fotoutställning av Anneli Åsén och Susanne Kvarnlöf

Det här händer nu för mer livskraftiga landsbygder

Klas Fritzon

Koordinator för landsbygdsuppdrag. För att lyckas i rollen lyfter Klas fram det stora beroendet av andra. Det är tillsammans vi gör skillnad, hävdar han på gränsen till tröttsamt ofta.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Behandling av personuppgifter

    Om du fyller i personuppgifter i kommentaren så sparas de hos Tillväxtverket, och det är vi som ansvarar för denna uppgift. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter på tillvaxtverket.se/personuppgifter.