Tillväxtverket
Kvinna med två barn i varsin hand går i soldis. Postlådor till höger på vägen de går på.

Både och – som enda väg framåt

Du som gillar busenkla budskap blir snart besviken. Inte heller den här gången serverar jag några snabba sanningar om framtiden för Sveriges landsbygder. Jag tänkte helt enkelt krångla till det.

Det började med en sökning på nätet. Jag förberedde mig inför ett möte med generaldirektörer för de 22 myndigheter som regeringen anser är särskilt viktiga för att kraftsamla kring Sveriges regioner och landsbygder. Jag ville säga något slagkraftigt om att det spelar roll hur de agerar – att de liksom formar vårt land, beslut för beslut. Väcka en insikt om att det finns förväntningar på dem från såväl regering som befolkning att just deras myndighet ska leverera bättre för att utveckla Sveriges landsbygder.

Mötet i sig gick bra, men den där sökningen satte sina spår. Jag landade tungt i en nästan två decennier gammal rapport från Statskontoret. Den visade sig ha längre hållbarhet än sådana där inplastade muffins mina barn älskar. Rapporten belyser komplexiteten i samhällsutvecklingen och behovet av specialisering som följer (vilket sig sin tur föder behov av samordning). Det fick mig att tänka, vilket i och för sig inte är ovanligt. Min fru försökte nyligen beställa en t-shirt till mig (som tyvärr var slutsåld) med trycket: Hold on. Let me overthink this.

Mina tankar kretsade kring det tröstlösa i att ingenting någonsin verkar vara enkelt eller givet. På det trösterika i att när du tvekar mellan det ena och det andra, kan både och vara en väg framåt.

Låt mig ge tre exempel:

Både strukturer och människor

Å ena sidan är jag övertygad om att vi behöver fokusera på strukturer som på många sätt är avgörande för att Sverige ska närma sig det landsbygdspolitiska målet om likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd i hela landet. Personligen tycker jag att regeringen ska ställa högre krav på oss myndigheter att faktiskt leverera likvärdigt i hela landet. I många fall verkar det som att vi sitter fast i en falsk föreställning om att geografin i sig är ett problem.

Å andra sidan tror jag vi i högre utsträckning behöver rikta fokus mot människor och deras utvecklingskraft. Det är människor som bygger företag, bemannar välfärden och blåser livskraft över alla de platser som tillsammans blir Sverige – ofta via civilsamhället och de superkrafter som finns inom till exempel byalag, idrottsföreningar, välgörenhetsorganisationer och hem­bygds­rörelsen. Kanske har åtminstone vi byråkrater en tendens att glömma detta där vi hukar under höststormar och politiska utspel.

Både utmaningar och möjligheter

Å ena sidan tror jag det är avgörande att vi fördjupar förståelsen för de utmaningar som finns för att Sverige ska närma sig det landsbygdspolitiska målet. Stirrar problemen i vitögat. Inte är blå­ögda för dom. Det ökar definitivt chanserna att såväl vi myndigheter som andra organi­sationer och politiker fattar klokare beslut.

Å andra sidan behöver vi bli bättre på att rikta fokus mot möjligheterna. I början av oktober lanserade den internationella organisationen OECD en ny version av sitt landsbygdspolitiska ramverk, som kan synas svårgenomträngligt, men som definitivt har sina poänger. Två av de mer övergripande är att:

  1. OECD nu sätter människor i centrum på ett sätt de inte gjort tidigare och
  2. de introducerar begreppet möjligheternas geografi, som riktar ljuset mot landsbygdernas mångfald och potential. Med det nya begreppet tar vi oss ett kliv bort från den förenklade uppdelningen i land och stad.

Både nya pengar och redan befintliga

Å ena sidan tror jag det helt enkelt behövs mer pengar för just de behov som finns i våra lands­bygder, för att Sverige ska närma sig det landsbygdspolitiska målet. Trycka på det särskilda med landsbygderna. Etablera nya budgetposter och beslutsformer.

Å andra sidan behöver vi prata om hela geografin då det finns utmaningar och möjligheter i alla delar av landet. Och vi behöver få de pengar som redan finns för till exempel utbildning, vägar och bredband att komma skiftande behov till del på ett mer effektivt sätt. Då handlar det alltså inte om storleken på plånbok, utan i minst lika hög grad hur vi använder de resurser vi har. I detta ligger dock en svår balansakt. När landsbygdspolitiska intressen ska samsas med andra intressen tenderar de att hamna i skymundan. Det är sen gammalt. Vilket bland annat regeringen själv konstaterar i landsbygdspropositionen.

Dagens samhällsutmaningar är ofta komplexa – och de enkla svaren lika sällsynta som solen denna årstid. I många fall verkar både och helt enkelt vara betydligt mer framkomligt än antingen eller. Men jag antar att det är okej. Som avslutning vill jag varna för att vårdslösa sökningar på nätet kan leda till grubblerier vilket också, antar jag, är okej.

Klas Fritzon

Koordinator för landsbygdsuppdrag. För att lyckas i rollen lyfter Klas fram det stora beroendet av andra. Det är tillsammans vi gör skillnad, hävdar han på gränsen till tröttsamt ofta.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300