Tillväxtverket

I dialoger kan ett plus ett bli tre

Inom vårt arbete med den regionala tillväxtpolitiken pratar vi ständigt om samverkan. Men varför är det så viktigt? Och hur får man till det i praktiken?

Ett första steg är såklart att föra samman de som behöver samverka med varandra. Detta gjorde Tillväxtverket i början på december när vi bjöd in alla Sveriges regioner och ett antal nationella myndigheter. Syftet var att skapa dialoger mellan nationell och regional nivå med särskilt fokus på viktiga frågor för hållbar regional utveckling, både i nutid och framtid.

Vi som varje dag arbetar med frågor kopplade till regional utveckling kan ibland ta vissa grund­läggande saker för givna. Kunskap som dock inte alla har, men som är viktig att känna till för att få till samverkan. Vad är egentligen regionernas ansvar i utvecklingsarbetet? Vad har de olika nationella myndigheterna för uppdrag och hur kan de stärka utvecklingen i Sveriges regioner? Vad är våra olika roller i sammanhanget?

När jag gick runt på dagens olika dialogpass så uppmärksammade jag en hel del aha-upplevelser. Både gällande vilken kunskap aktörer sitter på (”Kan vi ta del av denna information? Så bra!”) och hur man kan arbeta med olika frågor (”Om det har fungerat för er borde det även fungera för oss!”).

Det behövs en väg in för frågor om kompetensförsörjning

Att detta var första gången som flera av regionerna och myndigheterna träffades är bara det av stort värde. Denna dag var viktig för att skapa grundläggande kunskap hos varandra, om varandra. Dagen var en ögonöppnare för flera, både gällande vad man inte vet om andra men också vad andra inte vet om ens egen organisation.

Att det finns områden där vi måste samverka för att få till bra lösningar blev tydligt. Ett exempel är kompetensförsörjning som är en stor utmaningar för framtiden. Detta är ett splittrat område som involverar flera olika myndigheter och olika departement, och där det även behövs en tydlig regional anpassning.

I dagens dialoger hörde jag en hel del konkreta förslag på vad som faktisk kan göras för att underlätta och förbättra arbetet. Det finns en stor efterfrågan på en gemensam väg in till de myndigheter som arbetar med kompetensförsörjning (liknande verksamt.se) och att samordna kommande strukturfondsprogram för att göra det möjligt att arbeta både mot individer och företag. Det finns också behov av att tydliggöra vem som ansvarar för olika frågor.

Vad är viktigare än hur

Många var rörande överens om att vi behöver samverka. När det gäller att få till det i praktiken är det viktigare att besluta om vad man ska samverka kring, snarare än hur. Ett exempel som togs upp är omställningen till ett fossilfritt samhälle. Omställningen sker i lokala kontexter där hur skiljer sig åt, men vi behöver vara överens om vad vi ska åstadkomma för att kunna fokusera finansiering och strategier.

Kanske är lösningen att utgå från en utmaningsdriven samverkan, där vi fokuserar på vad utmaningen är för att sedan samverkan utifrån denna. Under dagen nämndes att vi behöver en annan logik i vår problemlösning där det inte handlar om att ställa olika problem mot varandra för att sedan tvingas prioritera, utan istället fokusera på en utmaning och hur denna bör hanteras.

Detta kan vi bäst göra tillsammans, genom att samla kunskap och resurser från både regional och nationell nivå. Att hålla ihop staten utifrån tematisk samverkan kan vara ett sätt att göra det enklare för regionerna.

Vissa frågor behöver vi anpassa efter platsen

Vissa frågor är generella och kan hanteras lika över hela landet, medan andra behöver regional anpassning. Många regioner har liknande utmaningar men olika förutsättningar att ta sig an dessa. Här har regionerna en roll att informera myndigheterna om de regionala behoven och bjuda in dem för att diskutera lösningar.

Myndigheter måste å sin sida få ut sin kunskap även till regional nivå. Ett sätt att göra detta är att vara aktiv i regionernas framtagande av Regionala utvecklingsstrategier (RUS). Men för att kunna bidra behöver myndigheterna förstå RUS-processen och när de kan komma in i denna. Hur ska de få denna förståelse då? Lösningen lyftes i ett av dialogpassen där man föreslog att koppla ihop de två plattformar som redan finns, myndighetsnätverket och RUS-nätverket.

Dagen var ett steg i rätt riktning

Så, ledde dagen till att alla problem löstes? Såklart inte, men den var ett stort steg i rätt riktning. Det kommer aldrig finnas den perfekta lösningen för samverkan och det är komplexa frågor som ska hanteras. Man får inte heller glömma att mycket bra redan görs.

Att träffas för att lyssna och diskutera är ett bra sätt för nationella myndigheter att hitta sin roll i det regionala tillväxtarbetet och för regionerna att tydligt förmedla sina regionala behov. Resultaten av dialogerna gav oss på Tillväxtverket mycket bra idéer och inspel att arbeta vidare med. Ett plus ett kan bli tre om nationell och regional nivå krokar arm.

Nästa steg blir att kavla upp ärmarna för att tillsammans nå resultat.

Här finns mer kunskap om den regionala tillväxtpolitiken

Tillväxtverket har under 2019 publicerat två publikationer med utgångspunkt i framtida utmaningar och prioriteringar för den regionala tillväxtpolitiken. Det är Utvecklingskraft i hela Sverige 2030öppnas i nytt fönster och Regionalt tillväxtarbete efter 2020öppnas i nytt fönster.

Just nu pågår två stora processer inom den regionala tillväxtpolitiken:

  • Arbetet med att ta fram en ny nationell strategi för hållbar regional tillväxt
  • Arbetet att ta fram nya program inom EU:s strukturfonder för perioden 2021–2027.
Christina Imander

Christina Imander

Arbetar med regional utveckling på Tillväxtverket, främst med fokus på EU-frågor och Interreg.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300