Tillväxtverket

Att ta sig an löpning och landsbygder

Självinsikt är onekligen en bra start när man ska ändra beteenden. Men, ingen garanti för framgång. Förklara annars varför mina löparskor under lång tid aldrig verkade åldras, trots att de knappast hade särskilt hög kvalitet?

I landsbygdspropositionen visar staten just självinsikt. En skrivning jag återkommer till pekar på att det finns utveckling att göra. Att det finns dåliga vanor att bryta:

Enligt regeringens bedömning har den ökade sektoriseringen och nedtoningen av ett landsbygdsperspektiv i sektorspolitiken medverkat till att vissa landsbygders potential och möjligheter till hållbar utveckling och tillväxt inte har realiserats.”

Ur ett rent mänskligt perspektiv legitimerar ovanstående 30 ord den känsla av att staten sviker, som många boende på landsbygderna upplever idag. Ur ett mer byråkratiskt perspektiv tänker jag att en indelning av staten i sektorer, tårtbitar, både är rimlig och nödvändig för att hantera komplexiteten i samhället. Däremot finns det anledning att vara misstänksam. Sektoriseringens baksidor handlar om att helhetssynen riskerar att gå förlorad. Om att till synes små prioriteringar inom olika områden ger effekter på något mycket större. Och kanske är det just vad som hänt i relationen mellan våra landsbygder och statliga myndigheter.

Tillsammans för livskraftiga landsbygder

Regelbundna löparrundor har detta år blivit en del av min vardag. Insikten om att det är bra för mig har numera fått sällskap av en smula planering – och med inspiration från min fru verkar löpningen banne mej ha blivit en vana. Nödvändigt ont har blivit nödvändigt gott.

På Tillväxtverket har vi fått i uppdrag att säkra upp att statens självinsikt också leder till nya beteenden (även om regeringen formulerar det annorlunda). Vi och 15 särskilt utpekade myndigheter ska arbeta tillsammans för att Sverige ska nå det landsbygdspolitiska målet om livskraftiga landsbygder.

Myndigheter med mångmiljarder

Ett startskott för detta arbete var när Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf alldeles nyligen bjöd in generaldirektörerna för dessa myndigheter. Tillsammans förfogar de över mångmiljardbelopp som kommer det svenska samhället till del i form av gemensamma nyttigheter som vägunderhåll, kultur, eller näringslivsstöd. Tänk er då vad ett helt rum fullt av dem kan åstadkomma. Det ligger till exempel inom deras slagradie att påverka i vilken utsträckning lokala och regionala behov avgör hur deras verksamhet kommer olika delar av landet till del. Då förstår ni också att det var ett viktigt möte vi hade.

80 mil från de flesta myndigheternas huvudkontor har en bekant till mig (också alldeles nyligen) bestämt sig för att mitt i livet motvilligt kliva upp på barrikaderna. Anledning? För att hon uppfattar att myndigheterna har svikit inte bara henne, utan stora delar av Sverige. Att skattefinansierade nyttigheter bara kommer dig till del som bor på rätt ställe. Nu är Sofie inlandsaktivist – och vill synliggöra hur statens reträtt (nu senast genom att Arbetsförmedlingen flyttar) påverkar livet och förutsättningarna för en fungerande vardag i en liten kommun.

I byråkratins blodomlopp

I början av december träffar vi myndigheterna igen. Inför det har vi låtit fråga ett 60-tal landsbygdskommuner, regioner, länsstyrelser och intresseorganisationer vilka behov de ser av statlig verksamhet idag – och hur väl dessa behov faktiskt möts. Det är ett sätt att säkerställa att den där självinsikten som syns i propositionen också sipprar ut i byråkratins blodomlopp hos enskilda myndigheter.

Arbetet vi inleder nu i höst är långsiktigt och jag tror vi har börjat en resa som faktiskt leder oss framåt. Men jag känner också tvivel. Kommer Sofie märka skillnad? Kommer vi nå tillräckliga resultat? Tillräckligt snabba resultat?

Håller man upp mina löparskor snett mot ljuset syns numera en svag slitning. Jag tänker att det är på tiden att den där självinsikten om att jag mår bra av att springa, äntligen har blivit till kilometer på stigen med alla rötterna. Det tog tid att nå dit, men just nu, denna höst, känns det otänkbart att det kan vara på något annat sätt.

Det verkar vara möjligt att ändra beteenden.

Det här är de 15 myndigheterna inom landsbygdsuppdraget

Boverket, Energimyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Kulturrådet, Livsmedelsverket, Myndigheten för yrkeshögskolan, Naturvårdsverket, Post och telestyrelsen, Patent- och registreringsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Trafikverket, Vinnova och Sametinget.

Till mötet med generaldirektörerna bjöds också de myndigheter in som regeringen lyfter fram som betydelsefulla inom den regionala tillväxtpolitiken, då tillkommer:
Svenska Filminstitutet, Riksarkivet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Arbetsförmedlingen, Svenska ESF-rådet samt Sveriges Geologiska Undersökning.

På mötet den 31 oktober deltog generaldirektörer eller ersättare från 18 av dessa 21 myndigheter.

Klas Fritzon

Koordinator för landsbygdsuppdrag. För att lyckas i rollen lyfter Klas fram det stora beroendet av andra. Det är tillsammans vi gör skillnad, hävdar han på gränsen till tröttsamt ofta.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300