Tillväxtverket

Samtal om lösningar för framtiden

Nyligen var jag med i ett mycket spännande samtal. Jag deltog i en panel som Arbetsförmedlingen Kultur Media satt ihop om de snabba förändringarna i samhället och hur vi kan jobba för lösningar på framtidens utmaningar.

I panelen satt, förutom jag själv, Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan i Stockholm, Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO, Joakim Tiséus, avdelningschef för samhällsutveckling på Vinnova och Malin Orebäck, chef för designstrategi på designbyrån Veryday. Samtalet leddes av moderator Erik Bevin från Arbetsförmedlingen Kultur Media. Vi höll till i våra lokaler på Tillväxtverket och ett 50-tal deltagare kom för att lyssna. Jag vill gärna ge dig några godbitar från samtalet så att du själv kan spinna vidare i tanken:

Joakim Tiséus lyfte problemet med att de flesta organisationer fortfarande är organiserade som för 20 år sedan, trots att de yttre förutsättningarna är helt förändrade. Lars Strannegård hakade på och frågade:
-Vad är ett universitet idag? Fler och fler företag blir kunskapsföretag. De tar in unga talanger i mastersprogram. Det blir en intern kunskapsproduktion. Vad behöver då göras på universitet och vad behöver vi inte göra? Den modell som vi haft sedan 1300-talet ruckas nu i sina grundvalar.

Samuel Engblom menade att vi lägger väldigt mycket ansvar för matchningen på arbetsmarknaden idag på unga människors val av utbildning.

Lars Strannegård fortsatte sina tankar om utbildning för att möta nya utmaningar.
-Jag ser vår utbildning på Handels som ett glas vatten. I botten lägger vi större stenar som vi kallar specialiserad kunskap. Sen lägger vi till grus och sand som sammanbinder dessa ämnen. Gruset och sanden är till exempel de globala utmaningarna, humaniora, konst och kultur. Det är hos studenterna som kunskapsutvecklingen sker. Det gäller att arbeta mångvetenskapligt utan att ge avkall på specialistkunskaperna.

Precis! Så är det. Hos oss på Tillväxtverket kallar vi gruset och sanden för prioriteringar. Det är dem vi måste fokusera på och ha koll på över organisatoriska gränser.

Malin Orebäck beskrev sin yrkesvärld som en plats där medarbetare inte hör hemma i något fack, men ändå jobbar inom flera områden.
-Vi hör inte hemma i ingenjörsvärlden, inte inom konst och vi är inte affärsutvecklare, fast vi gör lite av allt det där. Hybridmänniskorna behövs. Utbildningsvärlden behöver jobba mer med att hitta bryggor mellan specialistkompetenser.

Själv lyfte jag frågan om digitaliseringen, som påverkar alla områden, och hur vi möter den vi jobbar för. Vi vill möta kunden, i vårt fall företagen, på ett digitalt och modernt sätt. Vi myndigheter behöver dela data med varandra, så att företagen inte behöver berätta samma sak flera gånger. Det finns juridiska hinder, frågor om integritet och skydd. Regeringens mål är att Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Då gäller det att hitta en balans, så att ambitionen att skydda och bevara inte hindrar utvecklingen.

Malin Orebäck menade att i dagens mediabrus får varje människa endast ett snitt av verkligheten.
-Vi delar som aldrig förr, men inte på samma sätt som när det endast fanns två tv-kanaler. Vi har inte längre samma gemensamma grundinformation. Idag är världen så komplex att vi inte har tid att tänka först och göra sen. Bjud in de som har olika kunskap, pröva saker tillsammans genom att göra. Vi måste jobba mer så.

Med de orden klingande i öronen begav jag mig hemåt i den regniga oktoberkvällen. Det kan tyckas självklart, men ändå så svårt. Vi måste sluta tänka så mycket. Vi måste använda mer kunskap. Göra. Och vi måste göra det nu.

Gunilla Nordlöf

Generaldirektör

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300