Tillväxtverket

Tre frågor om landsbygds­uppdragen

Landsbygdsfrågorna har bubblat på myndigheten sedan förra sommaren, men först i och med ändringsbudgeten den 10 april, som senare ska antas i riksdagen, befinner sig uppdragen i skarpt läge. Klas Fritzon, koordinator för landsbygdsuppdragen, svarar på tre frågor om statusen just nu.

Klas Fritzon

Klas Fritzon

Vad har egentligen hänt och vad ska vi ska göra?

–Tillväxtverkets roll och uppdrag inom den nya landsbygdspolitiken har befunnit sig i ett ingenmansland sedan valet i september 2018. Det är först nu som regeringen fattat beslut om att tillsätta resurser för att vi ska kunna gå vidare med att:

  • Göra insatser för att stärka konkurrenskraften hos företagen på landsbygderna, även om det inte handlar om så mycket pengar som tidigare aviserats.
  • Tillsammans med femton andra myndigheter utveckla metoder som bidrar till att landsbygdssäkra beslut och processer.
  • Ta fram indikatorer för att mäta effekten av politikens insatser och bygga upp en systematik i arbetet med kunskapsutveckling inom landsbygdsområdet.

– Utöver detta har vi som myndighet en särskild roll att driva landsbygdspolitiken som helhet. I detta ligger bland annat att bygga smarta strukturer för samverkan och ta en policyutvecklande position gentemot departementet.

Varför får Tillväxtverket dessa uppdrag?

– På en övergripande nivå kan motiven formuleras som att det idag finns en ekonomisk potential som inte tas tillvara på landsbygderna, att landsbygderna har en viktig roll att spela i omställningen mot en fossilfri ekonomi samt en rädsla för vad som händer med Sverige om en stor del av befolkningen känner att de halkar efter och överges av det offentliga. En spretig problembild, där jag tror att Trump och Brexit har fungerat som politisk ammunition för att ge landsbygdsfrågorna en hemvist på nationell nivå.

Att just Tillväxtverket får uppdragen istället för till exempel Jordbruksverket, beror sannolikt på att den nya politiken är bred och riktar sig till områden där vi redan genomför insatser. Det handlar självklart om företagens konkurrenskraft, men också områden som kompetensförsörjning, tillgänglighet och service. Det finns uttalade förväntningar på att vi ska hitta synergieffekter, att vi bygger på den kunskap och de kontaktytor vi har.

Ser du några särskilda utmaningar i de nya uppdragen?

­– En utmaning ur ett internt perspektiv är att frågorna är tvärgående och att de nu till viss del ska tryckas ned i stuprör. Det blir avgörande att ledningen skapar goda förutsättningar till effektiva arbetsformer, bland annat genom att säkerställa resurser för kommunikation och kunskapsutveckling.

Ur ett externt perspektiv har samtliga deluppdrag sina särskilda utmaningar men på ett mer övergripande plan lyfter jag gärna fram den pedagogiska utmaningen som ligger i att bli en tydlig och drivande kraft i detta – utan att falla för frestelsen att ställa landsbygder mot städer. Jag tror en nyckel blir att utveckla hela myndighetens förmåga att i ökad utsträckning driva insatser utifrån en mer platsorienterad utgångspunkt. Olika platser har olika förutsättningar för tillväxt och utveckling – vad vi sedan sätter för etikett på dom spelar kanske mindre roll.