Tillväxtverket
eu-logotyp

EU-fonderna och ideell kraft – ett måste i bredbandsbygget

2020 ska 95 procent av Sveriges hushåll och företag ha tillgång till internet med en hastighet om 100 Mbit per sekund. Så lyder regeringens bredbandsstrategi. Men vägen till ett uppkopplat Sverige är allt annat än spikrak. Det är en historia om stad och land, om utanförskap, ideell kraft, folkligt engagemang och samverkan.
- Utan fondsamverkan hade detta varit omöjligt, säger Anders Rodin på Kramfors Mediateknik AB.

Mikael Näsström förklarar för en grupp statligt anställda hur fiber fungerar. Region Västernorrland bjöd myndigheter på en bussresa för att visa hur de arbetar för att uppnå de nationella bredbandsmålen.

Mikael Näsström förklarar för en grupp statligt anställda hur fiber fungerar. Region Västernorrland bjöd myndigheter på en bussresa för att visa hur de arbetar för att uppnå de nationella bredbandsmålen.

Han står längst fram i en buss som kör genom Västernorrlands varierande landskap, på plats för att berätta om fiberns möjligheter och svårigheter.

När han började arbeta på kommunalägda Kramfors Mediateknik för två år sen var efterfrågan på fibern mycket mindre.

Anders Rodin

Anders Rodin.

– Då tyckte man att det var för dyrt att ansluta till fiber. Folk hade redan ADSL eller mobilt bredband, betalade räkningarna och var nöjda. I dag kräver man snarare bredband och man undrar när det ska byggas och inte om, säger Anders Rodin och förklarar att företaget äger och utvecklar en infrastruktur där tjänsteleverantörer och andra kunder kan hyra förbindelser för överföring av tjänster och funktioner.

Han tycker det är viktigt att prata om kunskapsglappet och om digitaliseringens möjligheter som bland annat syns i nyttotjänster som trygghetslarm och kameror. Men han vill också lyfta värdet av att EU-fonderna, som till stor del finansierar bredband, är samordnade.

– Fondsamordningen är a och o, utan den skulle det inte fungera. Europeiska regionala utvecklingsfonden står för det ortssammanbindande nätet och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling har accessnätet. Det är kul för hela kommunen och viktigt för folk att vi får bygga fiber. Många småföretagare är beroende av det, säger Anders Rodin.

Utanför fönstret flyter ett skiftande landskap förbi. Granskog och hus som ligger glest byggda byts ut mot odlingslandskap för att övergå i branta slätter och vidare till norrländsk skärgård och hav. Det är dessa förhållanden som gör fiberbygget svårt. Det är inte helt lätt att gräva ner den helt enkelt.

Bussen kör igenom Bollstabruk i Kramfors kommun, en ort som präglades av utflyttning när ortsbefolkningen bestämde sig för att man ville ha en vändning.

– En ideell förening fanns på orten sedan tidigare och vi arbetade tillsammans med dem. Vi utbildade ett tjugotal personer i föreningen som fiberambassadörer. De hjälpte oss med att prata med grannar och bekanta om nyttan med fiber och även med att teckna anslutningsavtal.

Vi fick snabbt en hög anslutningsgrad och kunde snart påbörja projektet. 26 000 meter fiber grävdes och vi anslöt, förutom villorna, i området alla allmännyttiga hyresfastigheter och kommunala verksamhetslokaler. Det här visar att man kan jobba på många olika sätt, säger Anders Rodin.

Färgglada fiberrullar som väntar på att få göra nytta lyser upp vägkanten. Sveriges, ibland omtalat bortglömda norrländska glesbygd, ser plötsligt sprakande ut i höstdiset. Levande och uppburen på en ideell kraft som är svår att undgå.

Men bredbandsutbyggnad på landsbygden är långt ifrån rosenröd. Brist på entreprenörer och komplicerade regelverk är två stora utmaningar.

Mikael Näsström

Mikael Näsström.

– Trafikverkets nya regler innebär att det krävs civilingenjörskompetens för att göra en ansökan om att få hänga en kabel i en bro och priserna på installatörer och grävmaskiner skenar eftersom efterfrågan är så stor, säger Mikael Näsström, chef på Sollefteå stadsnät som drivs som en förvaltningsverksamhet och fortsätter:

– Det är inte heller rimligt att folk ska betala 40 000 kr eller mer för en fiberanslutning när de bor i ett hus för 100 000 kronor, vilket är fallet om de statliga stöden uteblir.

Han har varit ansvarig för bredbandsutbyggnaden i Sollefteå sedan 1995 och var med och startade verksamheten 2003 efter att kommunen tagit över EOn:s fiberinfrastruktur i området.

– Jag har svårt att se hur man ska kunna bygga på kommersiella villkor utan stöd, ibland är bara elkostnaden i en anslutningsnod högre än de månadsavgifter som abonnenterna betalar, säger han.

Mikael Näsström berättar att Sollefteå kommun just nu bygger ny gymnasieskola och har köpt stadens vattenkraftverk. Dessa investeringar gör att kommunen kommer att ha svårt att bekosta bredbandsbyggnaden själva framöver.

– Här bor det tre personer per kvadratkilometer och de är bosatta efter älvarna eller uppe vid skogsbrynet. Det är långa avstånd och inga koncentrerade byar. Det är en härlig utmaning med långa anslutningssträckor till hushållen. Kostnaden är en särskild utmaning. Med 250 kunder på tre mil är det lika många abonnenter som i ett villakvarter eller hyreshus i Stockholm på en väldigt stor yta.

Han tar upp telefonen och är tyst en stund. Han har fått ett sms och är märkbart fundersam.

– IP Only kommer inte fullfölja sina planerade projekt här. Det säger ju allt, säger han och tittar ut över bussens passagerare.

Sårbarheten är ständigt närvarande. 2017 stängde Telia ner gamla telestationer i området och utmaningen med svår terräng och bitvis dålig mobiltäckning är påtaglig.

Bussen rullar vidare igenom Klockestrand, en tätort belägen vid ena änden av lilla Sandöbron. Det är Anders Rodins hemmaarena och en del av det EU-finansierade projektet DIG2020.

– Här byggde vi klart i våras och nu har alla tillgång till bredband. Elbolaget skulle gräva ner elkablar och vi passade på att haka på, berättar han.

En bit därifrån ligger byn Klocke. Det är glest mellan husen och samverkansaspekten är viktig.

– Vi jobbade tillsammans med orten och byborna. Vi projekterade och byborna hanterade all schakt själva, barnen kom hem från skolan och hjälpte till att gräva, minns Anders Rodin.

Bussen stannar plötsligt och passagerarna lotsas till en arbetsplats vid en vägkorsning. Vid ett anslutningsskåp står en husvagn och där inne visar Sollefteå stadsnäts fibertekniker upp sin senaste innovation.

Peter Grundström

Peter Grundström.

– Vi har en hel del skarvboxar ute i nätet och för att få plats med så många kunder som möjligt i sådan box tog vi fram en helt ny genomföring med Tykoflex. Med denna genomföring kan vi kan få in upp till 48 kunder i en TS-box och det är riktigt bra eftersom vi slipper byta ut den befintliga boxen och därmed slipper bryta trafiken i specifik punkt. Så vi går in med de här och blåser fibern till kunderna. Det är en jättebra grej för oss eftersom det sparar tid och tid är pengar. Det ska vara lätt att jobba, inte en massa strul, för det är så mycket som kan strula ändå med vätska och annat i ledningarna. Det ska också gå fort när man väl kommer på plats, säger fiberteknikern Dennis Tjärnström.

Han skjuter in två fiberkablar med ett tryck på ungefär åtta-nio bar in i en tub med ett matarhjul i. Fibern flyter alltså genom luften.

– Att göra på det här sättet skulle jag rekommendera för upp till 400-500 meter. Men då är det viktigt att det är rent inne i tuben. För kommer det minsta lilla skräp in i så kan det bromsa upp rejält, vilket är rätt vanligt tyvärr, säger Dennis Tjärnberg.

– Det här är innovation på allvar och det är viktigt att vi utvecklar tekniken hela tiden, säger Mikael Näsström.

Ute vid anslutningsskåpet står kollegan Peter Grundström, även han fibertekniker. Han träffar många nöjda kunder och skojar om att han borde trycka upp en t-shirt med svaret på alla frågor han får, som till exempel ”är det det här som kallas bredband?”

– Det är här vi kopplar ihop kunderna med stamfibern, alltså där vi får in vår trafik. Den svarta kabeln kallar vi för stamfiber, det är själva stamnätet som vi kopplar in villakunden på för att de ska kunna komma ut på nätet. De andra kablarna är mikrodukter. Det går en dukt, med en unik färg, till varje fastighet.

Bussen lämnar fiberteknikernas arbetsplats där i korsningen. Höstkylan biter och mycket jobb ska hinnas med. I ett stolplinjebygge längs vägkanten hänger en fiberkabel som då och då går ner i marken svischar förbi utanför fönstret. Det är en relativt ny teknik som kallas lufthängd fiber, berättar Anders Rodin.

Fibern gör sig påmind överallt i den norrländska glesbygden, även om stora områden på kartorna fortfarande ekar tomma och gapar efter anslutning.

En viktig fråga framöver blir läns- och kommungränserna, säger någon, och berättar att de hamnat i skymundan. Åter igen blir samverkan på olika nivåer avgörande.

Fakta om projektet

Programområde: Mellersta Norrland
Projekttid: 2016-01-01-2020-08-31
Stödmottagare: Länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Beviljat stöd från EU:s regionala utvecklingsfond (SEK): 116 580 546.

Läs mer om DIG2020 här.öppnas i nytt fönster

Svenska företag och digitalisering

Små och medelstora företag använder främst digitalisering för att effektivisera verksamheten. Däremot är det bara en mindre andel av företagen som använder det i affärsutvecklings­syfte. Därmed riskerar företagen att missa de möjligheter som digitalisering kan medföra.

Det visar en temarapport om digitalisering som baseras på resultaten från Tillväxtverkets enkätundersökning Företagens villkor och verklighet 2017.

Läs mer om Tillväxtverkets insatser inom digitalisering här.öppnas i nytt fönster