Tillväxtverket

Begrepp för landsbygder

Här beskriver vi några centrala begrepp i arbetet för livskraftiga landsbygder. Vi tror att den samlade förmågan hos alla blir starkare när det finns en gemensam förståelse kring dessa.

Två händer lägger pussel.

Flernivåsamverkan

Landsbygdspolitiken genomförs både genom öronmärkta satsningar och som ett integrerat perspektiv inom många sakområden. Arbetet för att skapa livskraftiga landsbygder bygger därför på att resurser från olika sektorer och administrativa nivåer i samhället bidrar. Till exempel bidrar myndigheter, regioner, kommuner, föreningar och universitet utifrån sina olika roller. En fungerande samverkan mellan alla dessa delar kallas flernivåsamverkan och bidrar till samordning och ett effektivt genomförande av politiken.

Hållbar utveckling

Begreppet hållbar utveckling ingår som en del i målet för den sammanhållna landsbygdspolitiken. I det sammanhanget avser begreppet social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. De tre dimensionerna av hållbarhet speglas också i delmålen för politiken.

Inomregionala skillnader

Inomregionala skillnader är ett samlingsnamn för skillnader inom en region. I detta sammanhang vad gäller en bredd av områden som påverkar möjligheterna till och förutsättningarna för hållbar regional utveckling. Eftersom samtliga Sveriges 21 regioner innehåller olika typer av landsbygder och städer, samt skiljer sig åt på andra sätt, finns inomregionala skillnader i hela Sverige. Inom ramen för arbetet med regional utveckling brukar skillnader inom regionerna beskrivas som större än de som finns mellan regionerna. Formellt sett reglerar Förordningen (2017:583) om regionalt tillväxtarbete att de utvecklingsstrategier som finns i samtliga regioner ska bygga på analyser av dessa skillnader. De inomregionala skillnaderna gör att det finns behov av att på regional nivå använda territoriella perspektiv (se separat beskrivning) i arbetet för att skapa hållbar regional utveckling. De inomregionala skillnaderna påverkar också hur insatser bör se ut för att bidra till likvärdiga förutsättningar (se separat beskrivning) som är en del i målet för landsbygdspolitiken.

Landsbygder

Det finns ingen exakt och allmänt spridd definition av begreppet landsbygder. Däremot finns det flera typer av administrativa indelningar, som ger svar på vad som ska räknas som landsbygder och hur många som bor där. I den sammanhållna landsbygdspolitiken använder regeringen och Tillväxtverket en indelning som bygger på hur tätt människor bor samt avståndet mellan landsbygder och städer. Sveriges kommuner delas därefter in i sex kategorier – varav tre räknas som landsbygdskommuner. Benämningen på dessa är mycket glesa landsbygdskommuner, glesa landsbygdskommuner samt landsbygdskommuner nära en större stad. Genom att använda dessa kategorier är det möjligt att synliggöra hur förutsättningar ser ut i olika typer av landsbygder. Oavsett om en använder denna indelning eller andra definitioner bör det framgå vad begreppet avser i enskilda sammanhang. Tillväxtverket använder inte begreppet glesbygd. Vi använder inte heller begreppet landsbygd i singular, just eftersom det finns olika typer av landsbygder.

Läs mer om indelningen i sex kommuntyper

Landsbygdsbedömning

Landsbygdsbedömning är ett arbetssätt för att systematiskt synliggöra, integrera och ta hänsyn till ett landsbygdsperspektiv inom en viss verksamhet, till exempel hos kommuner, regioner eller myndigheter. ​Landsbygdsperspektivet kan också ingå som en del i metoder för en bredare hållbarhetsbedömning. Ett näraliggande begrepp är landsbygdssäkring, eller rural proofing som det ofta benämns inom forskning. Regeringen använder benämningen metodik för landsbygdsanalyser och konsekvensbedömningar.

Landsbygdsprogrammet

Landsbygdsprogrammet är ett stödprogram för investeringar och projekt som är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, som ska bidra till målen för EU:s tillväxtstrategi, EU 2020. Tyngdpunkten i programmet ligger på stöd för att utveckla jordbruket i Sverige. Det innehåller också insatser som syftar till att skapa attraktiva landsbygder. Det senare handlar till exempel om stöd till lokala projekt enligt leadermetoden, samt bredband och kommersiell service. Programmet genomförs i sjuåriga perioder och Jordbruksverket är ansvarig myndighet. Kommande programperiod är försenad och därför utgör 2021 och 2022 övergångsår till den programperiod som egentligen skulle löpa 20212027.

Läs mer om landsbygdsprogrammet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Leader

Leader är en metod för att starta och driva utveckling lokalt. Den bygger på trepartssamverkan mellan privat, ideell och offentlig sektor samt utgår från lokala initiativ och förutsättningar, vilket bedöms skapa hållbara lösningar. Leader finansieras via EU:s landsbygdsprogram, den svenska staten, ingående kommuner och regioner samt genom privat och ideell medfinansiering inom varje enskilt projekt. I Sverige finns ett 50-tal leaderområden med tillhörande utvecklingskontor. Som stöd för arbetet med leadermetoden finns intresseorganisation Lokal Utveckling Sverige.

Läs mer om Leader Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs mer om föreningen Lokal utveckling Sverige Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Likvärdiga förutsättningar

Begreppet likvärdiga förutsättningar ingår som en del i målet för den sammanhållna landsbygdspolitiken, där det kopplas ihop med medborgarnas möjlighet att arbeta, bo och leva – i såväl landsbygder som städer i hela Sverige. Till begreppet knyts också förmågan att ta tillvara förutsättningarna till företagsamhet och sysselsättning på ett långsiktigt hållbart sätt. Likvärdighet kan se olika ut och behöver alltså inte bygga likadana lösningar överallt. Kunskapen hos nationella myndigheter att förstå och utforma insatser utifrån lokala och regionala skillnader, till exempel via digitala lösningar, har därför avgörande betydelse. Vår bedömning är att också den lokala och regionala nivåns arbete är av stor betydelse för möjligheterna att skapa likvärdiga förutsättningar.

Livskraftiga landsbygder

Begreppet livskraftiga landsbygder ingår som en del i målet för den sammanhållna landsbygdspolitiken. I Tillväxtverkets tolkning av begreppet menar vi att det måste finnas både förutsättningar och förmågor att utvecklas långsiktigt hållbart, om en plats ska kunna vara livskraftig. Förutsättningar kan till exempel handla om att det finns funktionella vägar, attraktiva bostäder och tillgänglig service. Förmågor kan handla om kompetens och handlingskraft - där betydelsen av människor och deras drivkraft är central. Vi menar också att det i livskraftiga landsbygder finns en långsiktig anpassningsförmåga till förändringar i omvärlden.

Sammanhållen landsbygdspolitik

Den sammanhållna landsbygdspolitiken är Sveriges nationella landsbygdspolitik, som bygger på förarbeten av den parlamentariska landsbygdskommittén. Politiken har en bred ansats med det övergripande målet att skapa en livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet. Den sammanhållna landsbygdspolitiken redovisas inom utgiftsområde 23 i statens budget, och genomförs både genom öronmärkta satsningar och som ett integrerat perspektiv inom andra sakområden.

Läs mer om den sammanhållna landsbygdspolitiken Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Samordnat agerande

Ett mer samordnat agerande i landsbygdsfrågor bidrar till en effektivare användning av befintliga resurser, samtidigt som förutsättningarna kan stärkas för att både olika sektormål och landsbygdspolitikens mål uppnås. Det kan till exempel handla om gemensamma målbilder för en grupp myndigheter. Det kan också handla om praktiska insatser för att lösa gemensamma behov eller uppgifter.

Smarta landsbygder

Begreppet Smarta landsbygder introducerades 2017 av EU-kommissionen med grundtanken att stärka lokalsamhällen så att de kan utveckla lösningar på utmaningar och möjligheter de själva identifierat. Utgångspunkten i det arbetet är att bygga på lokalsamhällets unika egenskaper – och para ihop dessa med innovation och ofta (men inte alltid) digital teknik. I EU action for Smart Villages betonas att flera insatser och finansieringsmöjligheter (till exempel genom Leader) behöver samverka för att stärka arbetet med Smarta landsbygder. I Sverige finns bland annat en arbetsgrupp för Smarta landsbygder inom Landsbygdsnätverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Territoriella perspektiv

Territoriella perspektiv betyder att insatser som genomförs av till exempel nationella myndigheter, regioner eller andra organisationer tar hänsyn till varierade förutsättningar mellan landsbygder och städer, men också mellan olika typer av landsbygder eller olika typer av städer. Det kan till exempel kan handla om befolkningens sammansättning, näringslivets struktur eller det geografiska läget. Begreppet ett territoriellt perspektiv används ofta synonymt med begreppet ett platsbaserat perspektiv. Gemensamt för dem båda är att de ställer stora krav på dialog, kunskap och samverkan. Ett tredje näraliggande begrepp är geografiskt perspektiv.

Regional utvecklingspolitik

Den regionala utvecklingspolitiken och den sammanhållna landsbygdspolitiken är näraliggande politikområden med gemensamma kännetecken. De riktar sig ofta mot samma geografiska områden, de har likartade mål och de är båda beroende av insatser från många olika sakområden som till exempel handlar om vägar, skola, kultur samt kommersiell och viss offentlig service. En skillnad jämfört med landsbygdspolitiken är att regionerna har ett särskilt utvecklingsansvar. Det betyder bland annat att de ska ta fram en strategi för utvecklingen i regionen samt besluta om hur projektmedel används för att uppnå dess mål. Den regionala utvecklingspolitiken redovisas inom utgiftsområde 19 i statens budget.

Läs mer om regional utvecklingspolitik Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Urban norm

Normer beskrivs ofta som samhällets dominerande synsätt, oskrivna lagar eller underliggande värderingar – som vare sig behöver stämma eller vara konstruktiva. Samhället präglas på många sätt av att det finns en urban norm, vilket är ett synsätt där städer och dess boende ses som det normala, medan landsbygder och de som bor där ses som avvikande. Effekterna är flera. På individnivå kan den urbana normen till exempel påverka självbild och självkänsla hos människor i landsbygder. På samhällsnivå att resurser styrs mot tätbefolkade miljöer och regelverk utformas med städernas förutsättningar som mall.

Urbanisering och ruralisering

En vanlig tolkning av begreppet urbanisering är att det avser människors flytt från landsbygder till städer. En annan tolkning är att urbanisering avser hur stor andel av befolkningen som bor i städer, också kallat urbaniseringsgrad. Ett näraliggande begrepp är tätortsgrad. I Sverige uppgår den till cirka 87 procent, baserat på hur många människor som bor i tätorter med 200 eller fler invånare. Tillväxtverket menar att dessa begrepp inte bör likställas. En plats med 200 invånare behöver i detta fall ses utifrån tillgängligheten till större städer. En tredje tolkning av urbanisering avser hur typiskt urbana beteenden/värderingar sprider sig till landsbygder.

Hur människor flyttar förändras över tid. Under 1900-talet flyttade människor i stor utsträckning från landsbygder till städer, men detta gäller inte längre. Sedan 2010 flyttar inte heller kvinnor i större utsträckning än män från landsbygderna. Sedan 2014 har Stockholms och Göteborgs innerstadskommuner ett negativt flyttnetto och under 2019 växte bara 17 av 29 storstadskommuner i Sverige. Coronapandemin verkar öka intresset för att bo på landsbygderna men det är ännu oklart om det finns skäl att prata om en ruralisering eller hur urbaniseringsgraden påverkas. Den senare påverkas i hög utsträckning också av hur många som föds/dör och inflyttning från andra länder. Den sammantagna bilden är komplex och det finns skäl att se befolkningsförändringar i fler nyanser än bara land och stad.

Har du synpunkter eller förslag på andra begrepp som också behöver beskrivas? Hör av dig till Klas Fritzon eller Per Johansson.