Tillväxtverket

Olika typer av landsbygder

I dag finns ett antal vanligt förekommande definitioner av landsbygder, som ger olika svar på vad som faktiskt är landsbygder och hur många som bor där. Du kan med stöd från till exempel SCB hävda att bara 13 procent av befolkningen bor på våra landsbygder eller med hjälp av FN hävda att hela 76 procent av befolkningen i Sverige bor på landsbygderna.

Tillväxtverket arbetar för att fler organisationer, kommuner, regioner och myndigheter ska använda samma definition. Den definition som togs fram av Tillväxtanalys under 2014, och som bland annat används i regeringens proposition för En sammanhållen utveckling på Sveriges landsbygder och i den pågående Kommunutredningen, utgör utgångspunkten i detta arbete.

I den definitionen delas Sveriges kommuner in i sex olika grupper varav tre betecknas som landsbygdskommuner. Definitionen gör det också möjligt för analytiker att bryta ned kommunerna på så kallad rutnätsnivå.

Genom detta blir det till exempel möjligt att se hur den faktiska befolkningsutvecklingen ser ut mer i detalj. En kommun kanske ökar sin befolkningsmängd totalt sett, men inom kommunen kan det finnas områden där befolkningen minskar och områden där den ökar. Genom att synliggöra detta skapas ett bättre planeringsunderlag för till exempel olika typer av offentlig service som skola och kollektivtrafik.

Indelningen i olika kategorier gör det till exempel också möjligt att analysera hur insatser från statliga myndigheter fördelas i olika typer av landsbygder och städer.

En definition som ger en nyanserad bild av Sveriges mångfacetterade landsbygder, som används av många, leder till flera positiva effekter. Om många samhällsaktörer pratar samma språk, menar samma sak, ökar möjligheterna till kunskapsutveckling och samverkan. Det gör helt enkelt att systemet som helhet fungerar bättre – vilket i slutändan bidrar till bättre beslut.

Kriterier för de sex kommuntyperna

  1. Storstadskommuner: Kommuner där mindre än 20 procent av befolkningen bor i rurala områden och som tillsammans med angränsande kommuner har en samlad folkmängd på minst 500 000 invånare.
  2. Täta kommuner nära en större stad: Övriga kommuner där mindre än 50 pro-cent av befolkningen bor i rurala områden och där minst hälften av befolk-ningen har mindre än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.
  3. : övriga kommuner där mindre än 50 procent av befolkningen bor i rurala områden och där mindre än hälften av befolkning-en har mindre än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.
  4. Landsbygdskommuner nära en större stad: Kommuner med minst 50 procent av befolkningen i rurala områden och minst hälften av befolkningen har mindre än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.
  5. Landsbygdskommuner avlägset belägna: kommuner där mer än 50 procent av befolkningen bor i rurala områden och där mindre än hälften av befolkningen har mindre än 45 minuters resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invå-nare.
  6. Landsbygdskommuner mycket avlägset belägna: Kommuner där hela befolk-ningen bor i rurala områden och har minst 90 minuters genomsnittlig resväg med bil till en tätort med minst 50 000 invånare.

I juni 2019 är vi på Tillväxtverket medvetna om att rubriceringen på de sex olika kommuntyperna med goda skäl kan anses ha inslag av vad som brukar kallas urban norm. Utgångspunkten är staden, och de olika kategorierna beskrivs i relation till hur långt avståndet är till tätorter med minst 50 000 invånare. Under hösten 2019 har vi som ambition att återkomma i detta ärende.

Så många bor i de olika kommuntyperna


‌Så många bor i de olika kommuntyperna

Kommuntyp

Befolkning 2007

Befolkning 2017

Förändring

Storstadskommuner

2 859 650

3 359 114

17,5 %

Täta kommuner nära en större stad

4 007 448

4 392 179

9,6 %

Täta kommuner avlägset belägna

676 358

695 164

2,8 %

Landsbygdskommuner nära en större stad

964 132

1 007 608

4,5 %

Landsbygdskommuner avlägset belägna

589 600

586 058

- 0,6 %

Landsbygdskommuner mycket avlägset belägna

85 739

80 119


- 6,6 %

Riket

9 182 927

10 120 242

10,2%

Så resonerade Tillväxtverket vid val av definition

Landsbygdernas förutsättningar kan vara svårfångade när ett nationellt perspektiv ska antas. Landsbygder finns i alla delar av Sverige, men dessa områden kan se mycket olika ut och ha skilda behov och förutsättningar för utveckling och tillväxt. Utöver detta faktum har olika indikatorer betydelse i på olika territoriella nivåer (t ex arbetsmarknader omfattar ofta flera kommuner än en, medan tillgänglighet till grundskola mäts utifrån andra förutsättningar) så en viss flexibilitet är nödvändig.

Landsbygd kan definieras på olika sätt. Exempel på detta är att SCB avgränsar tätorter som samman­hängande bebyggelse med minst 200 invånare. Områdena utanför tätorterna klassas som glesbygd. SKL har en kommuntypsindelning som tar hänsyn till befolkningsunderlag samt även pendling och i viss mån näringsstruktur. I Landsbygdsprogrammet 2014-2020 kategoriseras generellt landsbygd som områden vilka ligger utanför tätorter med mer än 3 000 invånare, men även aspekter av befolkningstäthet ingår.

Dessa kategoriseringar baseras i mer eller mindre utsträckning på samma indikatorer som i den indelning Tillväxtverket ämnar använda inom landsbygdspolitiken. Fördelen med den sistnämnda är att den är flexibel, då det går att ha en indelning som baseras på administrativa gränser, men även gå under den nivån, då indelningen baseras på koordinatsatt data på kilometerrutenivå. Fördelen är också att den går att uppdateras vid behov då underlagsdata uppdateras årligen, samt att det är fördelaktigt att det ingår en dimension av tillgänglighet, vilket är en mycket viktig faktor i fråga om utveckling och tillväxt.

Definition med europeisk utgångspunkt

Tillväxtverket avser att använda den indelning av landsbygd som togs fram av Tillväxtanalys 2014 i uppföljningen av landsbygdspolitiken. Den föreliggande indelningen grundar sig på befolknings­storlek, befolkningstäthet, samt avstånd, vilket är faktorer som kan sägas vara avgörande skillnader mellan stad och landsbygd. Indelningen bygger vidare på arbete som OECD och Eurostat har gjort. Detta underlättar internationella jämförelser.

Indelningen utgår från ett geografiskt lager där bosättningsstrukturen illustreras genom kilometer­rutor. I varje ruta finns information om antalet folkbokförda. I de områden där befolkningen är stor aggregeras rutorna upp till områden, varav en gräns har lagts på 5 000 invånare.

Sammanhängande områden med detta befolkningsunderlag som undre gräns definieras som icke-rurala områden, medan de som ligger utanför dessa definierats som rurala. På detta sätt skapas ett underlag som delar in Sveriges olika delar i landsbygd och icke-landsbygd, utan hänsyn till administrativa gränser. Detta underlag går sedan att anpassa till administrativa eller funktionella indelningar. Till detta adderas information om tillgängligheten till närmaste större stad, eftersom landsbygder nära en större stad kan dra nytta av tillgängligheten till en större arbetsmarknad och serviceutbud, bland annat. Fördelen med att kunna bryta indelningen på administrativ/funktionell nivå och icke-administrativ nivå är att det blir lättare att identifiera förutsättningar på en geografisk nivå, som bättre sätt belyser landsbygdens speciella för­ut­sättningar.

Den större delen av den statistik som är lättillgänglig följer administrativa gränser, vilket gör att en landsbygdsindelning på kommunnivå gör den enklare att analysera med annan statistik, medan specialstudier kan göras med indelningen som går under den administrativa nivån.

Tillväxtanalys arbete med att ta fram definitionenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kontakt

Wolfgang Pichler, telefon 08-681 91 72



Behandling av personuppgifter
Om du fyller i din e-postadress sparas den hos Tillväxtverket, och det är vi som ansvarar för denna uppgift. Vi sparar e-postadressen endast för att kunna svara dig om du har en fråga. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter på tillvaxtverket.se/personuppgifter.