Tillväxtverket

EU-rätt och annan internationell rätt

Konsekvensutredningen ska innehålla en bedömning om förslaget överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU. Den bör även innehålla uppgifter om hur förslaget förhåller sig till annan internationell rätt.

Regelgivare ska följa och tillämpa EU-rätt och annan internationell rätt på ett korrekt sätt. Det gäller vid förslag till nya eller ändrade regler, oavsett om de föranleds av en EU-rättsakt, ett internationellt avtal eller om det handlar om ett helt nationellt regelförslag.

Om ett förslag strider mot EU-rätt får det enligt EU-fördraget inte genomföras. Sveriges medlemskap i EU ställer alltså vissa krav på utformningen av nationella regler.

Om det här avsnittet

EU-rätt och annan internationell rätt har inte samma rättsliga status, men när det gäller hur förslag till nya eller ändrade regler som berörs av EU- rätt eller annan internationell rätt ska konsekvensutredas, finns det generellt sett inga skillnader.

I det här avsnittet beskriver vi vad du bör tänka på när du ska redovisa hur förslaget förhåller sig till EU-rätt eller annan internationell rätt. I den första delen beskriver vi vad du ska göra och hur du kan tänka och resonera. Vi visar också exempel som förhoppningsvis kan vara till hjälp vid formuleringarna i konsekvensutredningen. Det finns också information och länkar till Kommerskollegiums webbplatser som kan vara bra att titta på om förslaget innehåller nya eller ändrade tekniska regler, krav på tjänsteverksamhet eller på annat sätt kan påverka EU:s inre marknad.

Det här ska du göra

Redovisa om förslaget överensstämmer med EU-rätt och annan internationell rätt.

  • Om förslaget inte följer av EU-rätt eller annan internationell rätt, tydliggör att förslaget är ett nationellt initiativ och om det är förenligt med EU-rättsliga principer.
  • Om förslaget följer av EU-rätt eller annan internationell rätt, redovisa om och i vilken utsträckning det finns utrymme för nationella särbestämmelser. Tydliggör särskilt i vilka delar av förslaget där ett sådant utrymme finns. Ange också om det inte finns något utrymme.
  • Om utrymme finns, redovisa och motivera på vilket sätt du tänker använda dig av möjligheten att införa nationella särbestämmelser eller om du avstår. Beskriv vilka bestämmelser som faller inom detta utrymme och hur de förhåller sig till eventuella minimiregler inom EU-rätt eller annan internationell rätt.

Så här kan du resonera

Om förslaget följer av EU-rätt och/eller annan internationell rätt

Om förslaget avser ett område där det finns EU-rätt eller annan internationell rätt ska överensstämmelsen redovisas. Det räcker inte med att ange att det finns en beröring med EU-rätt eller annan internationell rätt. Du ska istället redovisa i vilka delar av förslaget och på vilket sätt EU-rätt eller annan internationell rätt berörs eller genomförs samt om och i vilken utsträckning det finns utrymme för nationella särbestämmelser. Ange vilka rättsakter och artiklar som berörs och redovisa överensstämmelsen med dessa i detalj.

Om förslaget inte följer av EU-rätt eller annan internationell rätt

Om förslaget avser ett område som inte är reglerat på EU-nivå eller inom annan internationell rätt, ska du redovisa det. Tänk på att du även måste redovisa detta vid förslag där det för dig kan vara uppenbart att det saknas EU-rätt eller annan internationell rätt. Detta är viktigt eftersom det inte är säkert att läsaren känner till vad som är reglerat internationellt.

Även nationell reglering som inte härrör från en EU-rättsakt måste vara förenlig med EU-rätten och dess regler om fri rörlighet. Kom ihåg att det också kan finnas principer inom EU-rätten som indirekt kan påverka förslaget.

  • Kan de regler som föreslås vara diskriminerande mot personer eller företag från andra medlemsstater, eller på annat sätt begränsa den fria rörligheten inom EU?
  • Kan reglerna i så fall motiveras utifrån enligt EU-rätten legitima skyddsintressen såsom skyddet för människors liv och hälsa, miljö- eller konsumentskydd?
  • Om ett sådant skyddsintresse finns, är kravet proportionerligt, det vill säga har det minst restriktiva alternativet för den fria rörligheten valts för att uppnå detta skyddsintresse?

Undvik att bara konstatera att förslaget överensstämmer med Sveriges förpliktelser som medlem i EU eller liknande. Du ska istället redogöra för på vilket sätt de regler som föreslås är förenliga med EU-rätten.

Om förslaget följer av EU-rätt eller annan internationell rätt och det finns nationellt handlingsutrymme

Ofta ger exempelvis EU-direktiv medlemsstaterna visst utrymme att själva utforma de nationella regler som genomför direktivet. Om det nationella handlingsutrymmet utnyttjas och regelförslaget till exempel går utöver eventuella minimiregler, ska du ange på vilket sätt och varför. Motivera på vilket sätt reglerna är förenliga med EU-rätten (se punkterna ovan). Redovisa även konsekvenserna av den reglering som går utöver EU-rätten.

Ange också om och varför du väljer att inte utnyttja möjligheten till att föreslå nationell särreglering. Om det finns konkurrensmässiga skäl, redovisa detta helst under särskild rubrik för konkurrensvillkor.

Observera att det inte enbart är vid genomförande av EU-direktiv som det kan finnas nationellt handlingsutrymme. Ibland kan detta även vara fallet vid exempelvis EU-förordningar, även om det är mindre vanligt.

Exempel på formulering när nationellt handlingsutrymme används:

"De föreslagna reglerna (i remissen) innebär en precisering av EU:s direktiv 90/269/EEG om minimikrav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbas av skador. Preciseringen avser krav på undersökning och riskbedömning som går utöver direktivets regler, men är i överensstämmelse med ramdirektivets artikel 1.3. Argument för detta, liksom konsekvenserna av de föreslagna reglerna, redovisas i avsnitt x."

Det samma gäller vid internationella avtal. Vid sådana avtal är det också viktigt att uppge om EU har ratificerat avtalet och vilken roll och vilket utrymme som har lämnats till EU-medlemsstaterna.

Exempel på formulering:

"Som konstaterats i kapitel x har EU kompetens inom vissa områden som regleras i konventionen och protokollet. Detta innebär att Sverige, liksom övriga EU-medlemsstater, har varit förhindrade att tillträda överenskommelserna innan EU tillträtt, något som skedde år 2009, varefter det stått Sverige fritt att tillträda. Med hänsyn till EU:s kompetens kan Sverige inte avge samtliga möjliga förklaringar till konventionen och protokollet. Detta har beaktats i utredningens förslag i fråga om vilka förklaringar som Sverige bör avge vid ett tillträde och utredningens förslag överensstämmer således med EU-rätten. I betänkandets kapitel x redovisas på vilka områden EU har exklusiv kompetens respektive de områden där Sverige lämnar förklaringar."

Om nationellt handlingsutrymme saknas

När det inte finns något utrymme för nationella särbestämmelser, utan förslaget genomför det som föreskrivs i EU-rätt eller en internationell rättsakt, ska du redovisa det. Det ska framgå i vilka delar av förslaget det gäller eller om det gäller för hela förslaget. Det räcker inte med att ange att det handlar om en EU-förordning, ett fullharmoniseringsdirektiv, ett genomförandebeslut från EU-kommissionen eller liknande, och det gäller även när du kan anta att läsaren vet att det saknas handlingsutrymme. Ange istället tydligt att reglerna följer direkt av överordnad EU-rätt eller annan internationell rätt (rättsakterna ska anges) och att ett nationellt handlingsutrymme därför saknas. Fundera också på om det går att språkligt utforma förslaget så att det blir enkelt att förstå och att följa regleringen.

Exempel på formulering när nationellt utrymme saknas vid EU-direktiv:
"Förslaget i remissen följer direkt av xx/xxx/EU som är ett så kallat fullharmoniseringsdirektiv, där det helt saknas utrymme för nationella särbestämmelser. Förslaget är därför till sakinnehållet utformat så att det följer direktivets lydelse i allt väsentligt. Förslaget innebär därmed ett genomförande av EU-direktivet. Några nationella särbestämmelser föreslås inte."

Om EU-rätt eller annan internationell rätt begränsar valet av alternativa lösningar

I den del av konsekvensutredningen som beskriver vilka alternativa lösningar som övervägts, bör du redovisa om EU-rätt och annan internationell rätt begränsar möjligheterna till alternativa lösningar. Redovisa på vilket sätt och i vilka delar aktuell EU-rätt eller internationell rätt begränsar dina handlingsalternativ.

Här kan du läsa mer om alternativa lösningar.länk till annan webbplats

Anmälningsplikt för tekniska regler och krav på tjänsteverksamhet m.m.

Om de föreslagna reglerna utgör en teknisk föreskrift, det vill säga exempelvis innehåller krav på produkters egenskaper, förpackning, märkning och villkor för användning, kan dessa krav anses vara anmälningspliktiga till Europeiska kommissionen enligt förordning (1994:2029) om tekniska regler, samt till TBT-sekretariatet enligt WTO:s avtal om tekniska handelshinder (TBT-avtalet).

Läs mer hos Kommerskollegium om vad som gäller vid tekniska regler. länk till annan webbplats

Läs mer om anmälan till Europeiska kommissionen i Kommerskollegiums. länk till annan webbplats

Informationsguide: Anmälningsproceduren för tekniska föreskrifter och e-tjänster länk till annan webbplats.


Om de föreslagna reglerna innehåller krav som berör tjänsteverksamhet kan det medföra anmälningsplikt enligt 2 § förordningen om tjänster på den inre marknaden (2009:1078). Anmälningsplikten omfattar krav som ställs för att överhuvudtaget få utöva en viss tjänsteverksamhet (till exempel krav på tillstånd eller registrering), eller krav som ställs på den verksamhet som sedan bedrivs (till exempel krav gällande tjänstens utövande, dokumentation eller egenkontrollprogram). Regler som berör tjänsteverksamhet, i synnerhet nya eller ändrade tillståndskrav eller villkor för att erhålla dessa, kan dessutom medföra att den så kallade kontaktpunkten för tjänster behöver uppdateras. Detta sker genom att informera Tillväxtverket enligt 6§ i nämnda förordning.

Läs mer hos Kommerskollegium om vad som gäller vid regelgivning om tjänster på den inre marknaden. länk till annan webbplats

Om de föreslagna reglerna innehåller krav på viss utbildning för att få utöva en verksamhet kan den regelgivande myndigheten behöva underrätta Universitets- och Högskolerådet om detta enligt 9 kap. 4 § förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer (2016:157).

Mer läsning om förslag som rör EU:s inre marknad

Kommerskollegium ger stöd i EU-rätt till regeringen och myndigheter samt granskar myndigheters förslag till nya nationella varu- och tjänsteregler och deras beslut att stoppa varor på den inre marknaden.

Kommerskollegium har tagit fram guider för tillämpningen av EU-rätten om den inre marknaden som kan vara till hjälp om förslaget har kopplingar till detta område. De två publikationerna Inremarknadsguide för myndigheter och Inremarknadsguide för kommuner sammanfattar de skyldigheter och ansvar alla svenska myndigheter har när det gäller att tillämpa EU-rätten som reglerar den fria rörligheten på EU:s inre marknad.

Läs mer på kommerskollegiums webbplatslänk till annan webbplats.

Kommerskollegium har tagit fram EU-rättstest som kan vara till hjälp för att avgöra om till exempel ett föreskriftsförslag är förenligt med EU-rätten. Du når testet via denna länk.länk till annan webbplats

Mer information om EU-rätten

Sveriges EU-medlemskap innebär att Sverige ska följa de regler EU:s institutioner beslutar om. I EU-rätten ingår också EU-domstolens rättspraxis och EU:s avtal med länder utanför EU. Sverige ska anpassa sin lagstiftning till EU-rätten. Det gäller både de lagar som riksdagen beslutar om och de föreskrifter som svenska myndigheter antar. Ett förslag som strider mot EU-rätten får inte genomföras. Om en svensk lag står i strid med en EU-lag är det EU-lagen som gäller. Att ett land anses bryta mot EU:s regler kan bero på att det inte följer EU-reglerna på rätt sätt. Det kan även handla om att ett land stiftat en lag som strider mot EU:s regler eller att landet inte har genomfört ett direktiv i tid.

De vanligaste typerna av EU-lagar är förordningar och direktiv. Förordningar gäller direkt i den form de är beslutade. En förordning gäller därför direkt som lag i Sverige. Direktiv som antas enligt EU-fördraget ska genomföras av medlemsstaterna. I Sverige sker detta genom lag, förordning eller myndighetsföreskrifter. I direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna. Om ett medlemsland inte har genomfört direktivet efter det datumet gäller direktivet under vissa förutsättningar i stället för den lagstiftning som borde finnas i landet.

Mer information om internationella rättsakter

När regeringen eller svenska förvaltningsmyndigheter ingår internationella överenskommelser är det Sverige som stat som bär det folkrättsliga ansvaret för att förpliktelserna uppfylls i lagstiftning och i rättstillämpning. Internationella överenskommelser blir i Sverige inte automatiskt en del av den nationella rätten. Internationella överenskommelser som har ingåtts av Sverige måste på något sätt införlivas med svensk rätt för att bli gällande inför svenska domstolar och myndigheter. Två metoder används huvudsakligen för att införliva internationella överenskommelser: inkorporering och transformering. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning anges att en internationell överenskommelses bestämmelser gäller direkt i Sverige. Transformering innebär antingen att texten till en internationell överenskommelse översätts till svenska och sedan tas in i en svensk författning, eller att överenskommelsen omarbetas till svensk författningstext. Svensk lagstiftning anpassas så att den uppfyller de åtaganden som Sverige tar på sig genom att ingå konventionen. Överensstämmer bestämmelserna i en internationell överenskommelse med innehållet i gällande svensk rätt, krävs inte ny svensk lagstiftning. Lagstiftaren måste vara uppmärksam på att senare ändringar i gällande rätt inte kommer i konflikt med innehållet i överenskommelsen.

Även svenska förvaltningsmyndigheter kan ingå internationella överenskommelser. Myndighetens behörighet måste grundas på ett uttryckligt bemyndigande från regeringen. Bemyndigandet kan avse en viss fråga, men det kan också utformas generellt. Ett bemyndigande kan ges i en förordning, i myndighetens instruktion, i regleringsbrev eller vanligast genom ett särskilt regeringsbeslut. Svenska förvaltningsmyndigheter ingår ett stort antal internationella avtal med stöd av bemyndiganden från regeringen. Ytterst är det den svenska staten som ansvarar för att åtagandena uppfylls. Det är därför väsentligt att Regeringskansliet har en överblick över vilka överenskommelser som binder Sverige.



Behandling av personuppgifter
Om du fyller i din e-postadress sparas den hos Tillväxtverket, och det är vi som ansvarar för denna uppgift. Vi sparar e-postadressen endast för att kunna svara dig om du har en fråga. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter på tillvaxtverket.se/personuppgifter.