Tillväxtverket

Panelsamtal - Digitaliseringens möjligheter

Medverkande: Greta Wimander, verksamhetsledare på inkubatorn Go Business, Johan Olsson, jurist på Dramatikerförbundet, Pauline Ström Gunnér, hållbarhetschef på Swedish Fashion Council samt Johan Nordlund, jurist specialiserad på design- och varumärkesskyddsfrågor på PRV.

Vikten av att verkligen förstå de upphovsrättsliga aspekterna av vår digitala kulturexport framhölls även i panelen ”Vad kan göras för att bättre ta vara på digitaliseringens möjligheter för kreativa företag?”, ett långt samtal mellan representanter för en rad vitt skilda organisationer. Den minsta gemensamma nämnaren? De har alla berörts av digitaliseringen.

Johan Olsson, jurist på Dramatikerförbundet, inledde panelen och satte därmed agendan genom att berätta om den kluriga förhandlingssituation som drabbat de ungefär 650 svenska manusförfattare för film- och tv som förbundet företräder.

Nya avtalsmodeller för upphovsrätten

– Det som ligger på mitt skrivbord just nu handlar mycket om att hitta avtalsmodeller för nya aktörer i form av SVOD-tjänster, Subscription Video on Demand-tjänster som Netflix, HBO och Viaplay. Sedan ett tag tillbaka vill de producera eget material och då behöver de teckna avtal med våra manusförfattare.

Tv-serier och filmer med svenska manus som reser över världen är ingenting nytt – titta bara på paradexemplet ”Bron” skriven av Hans Rosenfeldt.

Problemet, det som Johan Olssson under panelens gång menade att branschen nu måste ha en djupare diskussion kring, utgörs snarare av tidsaspekterna av upphovsrätten.

– Den typen av överenskommelser som reglerar hur länge exempelvis SVT Play får sända en tv-serie finns inte med de nya aktörerna. Samtidigt görs det nya serier, så vi kan inte bara titta åt ett annat håll och säga att vi inte har någon lösning på det här. Vi måste först och främst hitta adhoc-lösningar och i förlängningen om inte ramavtal, så åtminstone branschöverenskommelser, där vi alla kan enas.

Utnyttjande och ersättning - Hur lösa den tidsmässiga upplåtelsen?

Den underliggande utmaningen består främst i att se till så att de nya digitala tjänsterna – med sina enorma publiker och annorlunda publiceringsfönster jämfört med de som svenska manusförfattare är vana vid – inte urholkar upphovsrätten.
Annars riskerar vi att vara illa ute.

– Vad en SVOD-tjänst får betala är en fri förhandling men ersättningsnivåerna är ganska lika de som gäller om en av våra författare kontaktas av SVT. Skillnaden är den tidsmässiga upplåtelsen, den som vi hela tiden kommer tillbaka till när vi pratar om tv och film. SVT får lägga ut en serie på 10 avsnitt som sänds en gång i veckan, det vill säga tio veckor, plus en månad till på SVT Play. Sedan kommer HBO eller Viaplay säger att de vill lägga ut samma sak i tio, eller ännu hellre 40, år. Då säger vi att absolut, konsumtion är av godo, det klart att ni ska få göra det. Men så kommer vi tillbaka till det här med att ett fortsatt nyttjande även borde betyda en fortsatt ersättning.


Idag lutar sig parterna mot olika adhoc-lösningar där man kommer överens om ersättningen efterhand. Förhoppningen är förstås att man ska kunna hitta en avtalsmodell som alla kan förhålla sig till även på längre sikt. Men för att den export av svenska film- och tv-seriemanus som möjliggjorts av de digitala tjänsternas frammarsch inte bara ska kunna nå ut i världen – utan även lägga den för sina fötter – krävs tydligare avtal än de som finns idag.


– Upphovsrätten vilar till viss del på att det är svårt att veta vad bärkraften i det man skapar kommer att bli medan man skapar det. Det är väldigt svårt att veta på förhand. Därför har man tagit med det här om att ett fortsatt nyttjande även ska ge en fortsatt ersättning. Det är där utmaningen ligger, i att få alla att komma överens om det.

VR-showrooms i stället för resor?

Även om mycket av samtalet kom att domineras av den upphovsrättsliga diskussionen fanns det utrymme för andra infallsvinklar. 

Pauline Ström Gunnér, hållbarhetschef på Swedish Fashion Council, levererade ett annat perspektiv på digitaliseringens utmaningar när hon funderade kring potentiella hållbarhets­lösningar för ett modeföretag som befinner sig i produktionsstadiet.

– Jag har själv jobbat som inköpare och då flyger man runt väldigt mycket, det är många möten och väldigt hektiskt, det är dyrt och omiljövänligt. Om man exempelvis kan använda sig av VR-showrooms (virtuella visningsrum som låter användaren uppleva hur en fysisk, färdig produkt skulle kunna se ut och sitta på kroppen, Reds. anm.) i den här fasen kan man kapa otroligt många resor. Där ser vi stora möjligheter.

Pauline funderade vidare kring framtiden för e-handel inom den svenska modebranschen.
– Idag utgörs ungefär 10 procent av omsättningen av e-handel medan offline-köpen står för 90 procent. Lagom till 2025 räknar man med att 20 procent av handeln kommer att ske över nätet. Där är vår utmaning att kunden läst om och provat en lyxig produkt och sedan sker leveransen ”någon gång mellan åtta och fem”, eller så ska man hämta ut den i något köpcentrum eller i en tobaksaffär. Det sista avtrycket som den där lyxiga produkten gör rimmar kanske inte riktigt med vad varumärket står för. Där har vi en utmaning i hur vi ska kunna förbättra slutstegen av e-handeln.