Tillväxtverket

Makers och slöjd

Emma Ewadotter, verksamhetsledare för Softlab på Umeå Fablab Sliperiet, Umeå universitet

Kroppsnära teknologi på Sliperiet

Emma Ewadotter, som närvarade för att representera Umeå universitets forsknings- och innovationscentrum, tillika makerspace, Sliperiet, fortsatte på det inslagna spåret genom att visa på ytterligare andra perspektiv på ett digitalt-fast-analogt skapande. Umeå FabLab Sliperiet består av två huvudsakliga skaparverkstäder: Dels ett 3DLab där stora CNC-fräsar låter besökare skapa unika 3D-utskrifter, dels det SoftLab som Emma Ewadotter är verksamhetsledare för och som används för att utforska kombinationen av elektronik och textilier – ett möte som ofta går under beteckningen ”kroppsnära teknologier”.

– Det behöver inte enbart vara sadistiska träningskläder som säger åt en hur många repetitioner man utfört på gymmet, det kan också vara hälsofrämjande hjälpmedel eller kläder som sköter livsstilsspårning. Det viktiga är att man får den här kroppsnära teknologin, att man får det här värdet, att man kommer in på skinnet. En teknik som är sant kroppsnära utan att vara ickeinvasiv.

Fablab - ett ställe där vem som helst kan göra vad som helst

Det ska inte vara att man hoppar i en Robocop-rustning som skriker teknik, förklarade Ewadotter under sin föreläsning, och berättade vidare om hur Umeå universitets öppna skaparverkstäder gradvis växt fram. – FabLab, eller fabrication laboratory, föddes som begrepp för ett tiotal år sedan när man började fundera på det här med att forsknings- och innovationscentrum med tunga industriverktyg för prototypframställning ofta blir slutna lekstugor för ett fåtal utvalda. Det var teknik som inte kommer så många människor till gagn. Då började man fundera på ett koncept som syftade till att öppna de här verkstäderna för allmänheten, den delen av befolkningen som kanske inte har en tydlig universitetskoppling. Det man fick var FabLab – ett ställe där vem som helst kan göra nästan vad som helst.

För mycket teknik - en fara i makers-rörelsen?

Lite oväntat riktade Emma Ewadotter lite senare under föreläsningen även en känga – till samma makers-rörelse som hon själv svurit sig till.

– Det här kanske är internaliserat självhat, men jag kan känna att det ofta blir lite väl mycket teknikfokus inom makersrörelsen, ett slags teknikevangelism. Man glömmer bort andra typer av making till förmån för det digitaliserade, flashiga och maskinbundna. Tack och lov är jag inte ensam om det här, det finns andra som håller med mig. Eva LeGallienne har varit en av de starkaste rösterna inom den amerikanska makersrörelsen. Hon är designer, ingenjör och pedagog samt har jobbat på MIT Media Lab, så hon har koll på det tekniska. Men 2013 kom hon med ett uttalande där hon ifrågasatte det tunga teknikfokuset inom rörelsen och konstaterade att vi måste göra ”mer än robotar”.

Emma Ewadotter menade å sin sida på att det är i brytpunkten mellan moderna och klassiska hantverk som de riktigt spännande utbytena uppstår. För att göra universitetens högteknologiska verkstäder, för att göra makerspaces, till sant inkluderande miljöer måste vi jobba mer med traditionella material och hantverk.


– Vi måste helt enkelt göra plats för mer garn och stickning. Är det någonting vi lär oss inom traditionell slöjd är det hur vi arbetar med material, hur vi tar någonting från en råvara till en förfinad slutprodukt. Poängen är att det finns någonting unikt i att skapa fysiskt som gör att motivationen blir så mycket bättre, eftersom man känner att man skapar någonting för sig själv och vill ha inflytande över utfallet.

Använd digitala verktyg till saker som aldrig funnits förr

Vidare menade hon att vi även kan ha gagn av en lite mer strikt uppdelning mellan slöjdens handpåläggning och de digitala verktygen. Men inte genom att anta ett förhållningssätt som innebär att de nödvändigtvis måste inkräkta på varandra – utan ett där de kan fungera som komplement, under olika faser av skapandeprocessen.

– Vissa kanske känner att det digitala hotar slöjdens fokus på handens beröring vid materialet, känslan av det unika. Men använd inte det digitala när vi ska göra sådana saker då. Använd det digitala för att göra verktyg, saker som aldrig har funnits förut, för att göra ditt hantverk lättare. Se det som en sådan resurs. Det viktigaste är att se till så att fokus ligger på vad maskinerna kan göra för dig, snarare än på maskinerna i sig.