Tillväxtverket

Immateriella rättigheter

Patent- och registreringsverkets Johan Nordlund, jurist specialiserad på design- och varumärkesskyddsfrågor.

De kulturella och kreativa näringarna framhålls ofta som föregångare under den pågående digitaliseringstransformationen. Den främst bidragande faktorn? Att de mer ofta än sällan säljer varumärken, upplevelser och kulturella värden – lättrörliga tillgångar som inte väger någonting, enkelt kan digitaliseras och därför mer friktionsfritt än en fysisk produkt låter sig introduceras på nya marknader.

Färsk statistik framtagen av Tillväxtverket visar att nästan vart tredje svenskt litet till medelstort kulturföretag exporterar – att jämföra med 16 procent över samtliga branscher. Det gör det enkelt att tala om företagen i de kulturella och kreativa näringarna som några som har kommit längre än andra i arbetet med att anamma digitaliseringens möjligheter. Samtidigt har även andra, till synes motstridiga, röster höjts. Under konferensens föredrag ”Immateriella rättigheter på den digitala marknaden” visade Johan Nordlund från PRV på vikten av att nyansera bilden av digitaliseringen som någonting som omedelbart suddar ut betydelsen av landsgränser: Även aktörer som rör sig på den nya digitala marknaden måste förhålla sig till gammal geografi. 

Born Globals - Inte så enkelt att etablera som man tror

De senaste åren har det blivit alltmer populärt att tala om en särskild typ av innovationsdrivna startups som föds rakt ut på den globala marknaden, så kallade ”born globals”. Bilden av dessa, menade Johan, stämmer inte riktigt överens med verkligheten – åtminstone inte än. 

– Det finns svårigheter med begreppet ”born global” eftersom det finns många regler och lagar som gör det svårt att sälja till exempelvis Indien, att etablera sina immateriella tillgångar där. Det kräver kanske patentregistrering på plats, det kräver kanske att det inte finns något annat varumärke där som ligger i vägen. Däremot kan vi snart börja prata om ”born European” på ett verkligt, träffsäkert sätt.


Johan Nordlund berättade vidare att man genom att definiera en ”digital inre marknad” – EU:s målsättning om att konsumenter och företag i medlemsländerna fritt ska kunna köpa och sälja digitala tjänster och produkter – hoppas kunna sudda ut gränserna för näthandeln på samma sätt som man gjort för handeln med materiella varor.


Alltså: Först efter att vi fått till en fungerande digital inre marknad där förutsättningarna för att starta företag som är ”born European” är de rätta, kan vi på allvar börja tala om en digital global marknad som är redo för företag som är ”born global”.

För att stärka sin tes ytterligare presenterade Johan Nordlund statistik som gör gällande att bara 15 procent av EU-medborgarna handlar på nätet från ett annat EU-land idag, och att endast sju procent av små och medelstora företag säljer till andra EU-länder. Ställda jämte berättelsen om de kulturella och kreativa näringarnas digitala exportsuccé är det siffror som gör att framgångarna plötsligt ter sig mycket mer relativa.

Den goda nyheten?

Det enda hindret för en digital marknad utan gränser utgörs av företagens bristande kunskap om hur man skyddar immateriella rättigheter, samt om de alternativ som finns i form av avtal och företagshemligheter.

– Möjligheterna finns där men vi utnyttjar dem inte. Jag tror att det bottnar i en osäkerhet kring vad man får och vad man kan göra med upphovsrätt, kring vad man egentligen har skyddat genom att registrera ett namn, sa Johan Nordlund.

För de europeiska och svenska näringar som är beredda att tillgodogöra sig dessa kunskaper väntar dock en fin belöning. Under sitt föredrag konstaterade PRV:s utsände att en fullt fungerande inre digital marknad beräknas kunna omsätta 415 miljarder euro per år.